Direktlänk till inlägg 7 november 2017

Trygghet

Av jag-bara - 7 november 2017 15:57

De har hunnit bli höga och satbila. De där murarna jag byggt runt mig. På fem år hinner de bli vädigt höga , väldigt tjocka, väldigt stabila.  Trygghet. Det har hållt insidan på insidan och utsidan på utsidan. Hindrat att något att någon sida påverkat varandra. För att känna mig säker på att inget kan rubba, vällta eller rasa det som tagit mig lång tid att bygga upp.

Men även de mest stabila murar har ändå sina svaga punkter.. Och hur man än försöker finns där ändå små små hål som inte går att täta. Plötsligt inser man att det börjat läcka någonstans-  Jag sätter handen för hålet och hoppas det ska hjälpa. Men då kommer det någon annan stanns. Andra handen får täcka där. Och så fortsätter det tills jag inte har fler händer, fötter, armar och ben att täppa till hålen med. Då börjar det bli läskigt. Inte så tryggt längre.

Men att släppa finns inte på kartan. Oavsett hur mycket krafft det tar av mig. Det är min skyldighet att göra, tror jag.

Så när någon plötsligt kommer innanför muren som jag trodde var ogenomtränglig blir jag paff. Ifrågasättande. Var den verkligen inte bättre byggd än så?

När någon ser innanför och ändå står kvar blir jag fundersam. Är det inte så farligt att låta sidorna se varandra?

Men mest förvånad blir jag när jag släpper alla hål, och själv tittar in på vad jag murat in, och inser det inte är vad jag själv trott. Muren är bara falsk trygghet som tar all energi ifrån mig.

Jag vet jag måste släppa den och gå vidare. Vet jag måste låta den rasa och skapa en ny väg framåt igen. Men nu står jag på okänd mark och undrar hur man gör.

Men det ska gå.

Tre djupa andetag först bra

Sen ska jag börja kliva framåt.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av jag-bara - 2 juli 2018 20:12

Rätten till sina egna känslor. Den har väll alla,,, eller? Vad gör man när det känns som ens känslor hela tiden blir en sekundär fråga? När rätten till dem trillat mellan stolarna mellan olika myndigheter fler gånger när jag kan räkna. När ens magkä...

Av jag-bara - 22 februari 2018 18:09

Alla gör vi olika resor under livets gång. En del verkar ha de enklare och en del tuffare. En del resor verkar räknas mer än andra,,, Min resa har varit krokig, tung och svår. Och den är inte ens slut. Jag är inte framme. Men den sätter djupa spår ...

Av jag-bara - 6 januari 2018 21:54

Jag saknar min magkänsla P spelade bort, mer än pengarna som försvann. Jag hatar saknaden av säkerhet, mer än kontona han tömde. Jag avskyr mistron han sått i mig, mer än förlusterna han gav mig. Jag önskar hjärnspökena han skapat försvann, mer...

Av jag-bara - 22 december 2017 18:06

     De där serifigurerna man skrattade åt när man ar liten, som sprag och sprang och inte insåg de plötsligt srungit ut för ett stup. Benen fortsatte gå och kroppen rörde sig frammåt. Inte förrens de tittade ner, insåg de befann sig i luften, trilla...

Av jag-bara - 30 november 2017 23:02

Oberörd Jag har stått mitt i en tornado av kaos och sett hela mitt liv slås i spillror. Ändå förväntas jag vara oberörd inför skadorna. Opartisk. Mitt inre slets i tusen bitar och vändes ut och in. Ändå förväntad jag agera opartisk inför hur det ...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se