Alla inlägg under juni 2017

Av jag-bara - 28 juni 2017 12:57

Min lilla liten, som börjar bli stor. Tänk att du fyllt hela fyra år. Fantastiska du! Det finns mycke jag önskar jag kunde ge dig. Men mest av allt önskar jag att jag kunde ge dig tiden tillbaka. Din tid, som försvann på allr annat i en kamp mot klockan för att behålla dig och dina systrar.
Redan i magen förlora du tid. Det var så mycket stress och kaos runt oss att graviditeten inte fick mycket focus. Jag minns att jag var jätte stor, och otymplig. Men inte mycket annat. För mycket som krävde min uppmärksamhet.
Ditt första år blev inte som jag önskat. Det var huset som försvann, det nya huset vi skulle till. Packa, packa upp, komma på plats. Blandat med hundratals möte, uppföljningar, utredningar m.m I deta kaos var du nyfödd och fick hänga med på en höft. Medans jag kämpa för att få en plattform för oss att stå på rann tiden från oss. Ditt första år, anknytningsåret. Det blev mest kaos.
Ditt andra år började du förskolan. Vi var knappast redo någon av oss. Men pressad från olika håll var jag tvungen att börja jobba. Det blev en inskolning från helvetet. Det blev bättre med tiden, men inte helt bra. Mitt jobb inebar kvällar, helger, delade turer om vart annat. Du kunde vara på förskolan hela dagen, bli hämtad och skjutsad vidare till barnvakten för kvällen, för att bli hämtad sent och börja om från början dagen efter. Så mycket tid vi förlorade med varandra, för att få fortsätta vara med varandra.
Ditt tredje år blev det lite bättre. Jag hade lyckats få nytt jobb utan kvällstjänstgöring. Äntligen började en rutin skapas i ditt liv där dagarna började likna varandra. När jag jobbade helg var du på samma ställe varje gång och plötsligt började du stabiliseras. Ditt språk börja explodera, du blev lugnare, mer harmonisk och gladare och gladare för var dag. Äntligen!
Nu har du fyllt 4 år och är en sprudlande busunge. Du är oftast glad, full av nyfikenhet och bus. Du testar mitt tålamod precis som du ska men har sällan långt till ett leende.
Men ibland kommer det stunder du blir väldigt liten. I situationer du blir osäker och blygg. Då blir du extremt mammig. Gömmer dig i mina kramar och vill inte göra något mer än krypa ihop i mitt knä. Jag brukar skämta och säga hon är som en stor hund som inte fattar de inte är en liten knähund. Du söker min trygghet, testar om den finns. Du lilla fina som inte fick vara bebis när du var bebis, men förväntas vara stor när du nu är stor. Men jag låter dig krypa upp till mig. Låter dig vara hur kelig och kramig du vill. Ger igen lite av allt du förlorat. Jag låter dig få testa tryggheten så du ska bli säker på att den finns.
Fick höra det var daltande. Att jag borde sluta. Men jag kommet aldrig sluta krama mina barn så länge de behöver och vill. Oavsett vad folk tycker. Hon fick avstå många kramar när hon var mini liten. Vill hon ta igen dem alla nu när hon är större kommet hon få det. Och fler därtill.
Vi får aldrig tiden tillbaka. Men vi får framtiden tillsammans. Och den kommer bli fantastisk.

ANNONS
Av jag-bara - 18 juni 2017 20:41

Som ett brev på posten,,,,
Eller egentligen mer ett mejl i min inkorg men ändå. Dom kommer ibland. Inte ofta direkt, men ibland. Frågor och undringar, önskan om bilder. Inget konstigt egentligen. Men ändå provocerande. Varje ord är ett slag i huvudet. Tänk att krossa någons liv så totalt, och ändå känna rättan att hänga kvar. Långt ut i bakgrunden, men ändå kvar.
Det suger energi från mig att ens öppna mejlen. En liten bit av mig tänker och tror att bara att öppna ett mejl, öppnar en väg rakt in i vårt liv. Och inte en liten smal stig, utan en stor bred, sexfilig motorväg jag inte har en chans att kontrollera. Logiken säger att så är det inte. Men känslor som svämmar över är sällan logiska, och de säger nått helt annat.
Jag håller det kort för att stå ut. För att orka. För att inte känna mig överkörd. Säkert önskar han mer, men deta är vad han bäddat för. Deta är vad så djupa sår ger för konsekvens.
Jag håller det kort, men jag svarar. Det är allt jag klarar. Jag har fullt upp med att lägga energi på mina nära och kära, och där ingår han inte. Och efter allt han tog från mig, får han inte en droppe i onödan.


ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se