De där serifigurerna man skrattade åt när man ar liten, som sprag och sprang och inte insåg de plötsligt srungit ut för ett stup. Benen fortsatte gå och kroppen rörde sig frammåt. Inte förrens de tittade ner, insåg de befann sig i luften, trillade dem ner. Så löjligt, overkligt, skarttreande. KLar man trillar direkt när marken försvinner under föttrna. Fysikens lagar. Allt annat är så tramsigt att det lockar till skratt.

     Men idag vet jag det är möjligt. Idag fastnar skrattet lite i halsgropen. För jag har lärt mig att det kan hända. Ibland har man så bråttom uppåt, framåt att man inte hinner se, känna,, fundera. Snabbt ska det gå, mot målet innan det är för sent. Och det som sker i nuet, hinder på vägen och känslor som svallar, det får vänta, tryckas åt sidan, eller skjutas på framtiden. Så man kämpar vidare mot målet, utan att stanna upp ens en seckund,,,, förrens plötsligt. Förrens man tittar ner och  inser marken under en fötter är borta och nästa avsatts är alldeles för långt borta. Förrens man inser man trampar vatten i luften tills orken är slut.  Förrens man inser att även om man kommer galet långt på vilja och envishet, har även det sin begränsning.

   Den där förvånade minen de färglada figurerna på tvn hade, när de fick insickt i att mattan ryckts undan deras fötter och de kommer falla, känns plötsligt bekant. Och det häder sällan när man promenerar lungt framåt och jag hinner se fallgroparna framför sig. Det är när man är mitt i en jakt på nått bättre, en flykt från nått sämre, när focuset är så långt fram att nuet inte syns.

    Men precis som de teckande figurerna, som i nästa scen som visas vara oskadd, i full fart och på väg igen, kommer jag också igen. Starkare än  någonsin, och med ännu mer erfarenhet i mitt bagage. Mellanlandningar är också en del av resa, och målet finns fortfarande kvar. Ibland tar det bara lite längre tid än man tänkt.

 

JnG

23 december 2017 18:51

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Snipp snapp snut Så var denna saga slut. Saga är kanske fel ord. Historia är nog mer rätt. För nu blir det verkligen historia. Han somna in hastigt, och plötsligt är världen annorlunda, även om den är likadan. Ingenting har ändrats, ändå har a...

Jag finns alltid där, och alla vet det. Jag är den typ av person som människor alltid kan lita på. Dag och natt är jag alltid tillgänglig för dem som behöver det. För tillgänglig kanske. Och folk räknar med mig, för att jag alltid ställer J...

Hur ska man orka det man inte orkar? Hur ska man klara det man inte klarar? Hur ska man kunna det man inte kan? Frågor som cirkulerar i huvudet dagligen, nattligen, "dygnet-runtligen",,, När man har tusen mil framför sig, precis när man lagt tuse...

Ibland faller jag handlöst bakåt. In i gammla mönster, in i gammla tankar. Trasslar in mig i mina urvuxna idéer. Ligger raklång och undrar vad som hände. Vad fick mig ända hit? Kom jag bara hit? Det är svårt att resa sig igen. För varje gång ...

När det stormar, så stormar det rejält. Då viner inte bara vinden runt mig, den slår omkull mig totalt. Mig och allt runt mig på samma gång. Den rycker marken under mina fötter och taket över mitt huvud. Den rycker allt den kan i sin väg och allt ham...