Vägen ut
Den har jag sökt, letat efter, undrat om den fanns.
Det gjorde den inte.
Jag trodde det, och blev lika besviken var gång jag inte hitta den.
Nu vet jag varför.
Jag sökte på fel ställe.
Det fanns ingen väg ut. Eller ingen enkel i alla fall. Det gick inte att göra det jag trott var lösningen. Gå rakt ut ur allt och se på när stormen rasade färdigt, vänta tills den la sig. Att tiden bara skulle läka alla sår av sig själv.
Det gick inte. Nu vet jag. Jag måste gå igenom, inte förbi. Jag måste stå där i kaosen tills den lagt sig, det finns ingen genväg.
Men det mest fantastiska har hänt sen jag började inse det, sen jag började förstå vad jag har tvungen att gör.
Den där vägen jag har letat efter, bara plötsligt fanns där, mitt framför mig. Jag behöver inte leta längre, bara ta mig upp på den.
Ovant och främmande, men så fantastiskt.
Kanske snubblar jag på vägen, men vad gör det. Jag reser mig och komner framåt ändå.
Uppåt, framåt
Närmare än jag någonsin varit!

 

Amisa

16 maj 2020 11:09

Ja det är som när man lär sig läsa eller cykla, man måste hitta koden för hur man gör, förstå grejen. Inte älta samma om och om igen och inte heller lägga på locket, utan öppet och nyfiket genomleva det och fråga sig varför det blir så här och hur skulle jag kunna göra istället. Och vilket kraftfullt verktyg, när man väl har hittat det, förstått det!

http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Snipp snapp snut Så var denna saga slut. Saga är kanske fel ord. Historia är nog mer rätt. För nu blir det verkligen historia. Han somna in hastigt, och plötsligt är världen annorlunda, även om den är likadan. Ingenting har ändrats, ändå har a...

Jag finns alltid där, och alla vet det. Jag är den typ av person som människor alltid kan lita på. Dag och natt är jag alltid tillgänglig för dem som behöver det. För tillgänglig kanske. Och folk räknar med mig, för att jag alltid ställer J...

Hur ska man orka det man inte orkar? Hur ska man klara det man inte klarar? Hur ska man kunna det man inte kan? Frågor som cirkulerar i huvudet dagligen, nattligen, "dygnet-runtligen",,, När man har tusen mil framför sig, precis när man lagt tuse...

Ibland faller jag handlöst bakåt. In i gammla mönster, in i gammla tankar. Trasslar in mig i mina urvuxna idéer. Ligger raklång och undrar vad som hände. Vad fick mig ända hit? Kom jag bara hit? Det är svårt att resa sig igen. För varje gång ...

När det stormar, så stormar det rejält. Då viner inte bara vinden runt mig, den slår omkull mig totalt. Mig och allt runt mig på samma gång. Den rycker marken under mina fötter och taket över mitt huvud. Den rycker allt den kan i sin väg och allt ham...