Jag borde inte bli förvånad, att det finns fler personer som P i världen. Att det finns fler som samvetslöst tar sig fram i tillvaron på andras bekostnad. Personer som är så bra på att hålla uppe en fasad att den inte rämnar ens när majoriteten av omgivningen genomskådat den. Jag borde ha full koll på att det finns fler som vet vad de ska säga för att låta trovärdiga, som vet vilka delar de ska visa upp och inte, som är mästare på att undanhålla rätt detaljer för att få en historia att skifta färg från svart till vit.
Jag borde inte bli förvånad att jag inte är den ända som låtit mig manipulerad av sådana. Som blivit förblindad av den lögn de målar upp så att verkligheten runt om verkar tveksam. Jag borde inte inte förundras över att de lyckas glida framåt i samma verklighet vi andra kämpar oss igenom.
Men jag blir det.

Kanske för att P tagit mycket från mig, men inte min vilja att tro gott om människor. För att jag blev av med så vansinnigt mycket , men inte min önskan att han var ett undantag från det normala. Kanske för att jag fått behålla delar av den godtrohet som säkert satte mig i hans klor från första början.
Jag tänker inte sluta tro gott om folk, men tänker bli bättre på att lita på min instinkt när det känns som något inte stämmer. Känslan som berättar att något inte står rätt till. Jag tänker inte ge dem chans på chans att bevisa de är ute efter att utnyttja min styrka, ork, energi, i jakten på att hoppas hitta belägg för att det är ett missförstånd. Nej tack.
Jag har tvingats ta så många konsekvenser av någon annans handlande, att jag inte har mer marginal att ge på. Jag borde inte bli förvånad, men det är en del i min personlighet jag fått behålla, att jag tror gott om de runt mig, tills de bevisar motsatsen. Men bevisas motsatsen har jag ingen energi att lägga på en sådan person. Ingen ork, ingen vilja, ingen lust. Det är den stora skillnaden mot innan. Och innerst inne är jag gannska nöjd med den skillnaden.

Det är svårt att vara objektiv och opartisk ibland. Att tvingas se saker ur ett perspektiv lite från sidan. Inte blanda in sina egna känslor, tankar och önskningar. Vad är rätt? Vad är juridiskt rätt? Moraliskt rätt? Känslomässigt rätt? Hur ska man veta?
Umgängesrätt, vems rätt är den? Är det hennes behov i focus, så behöver hon inte det just nu. Hon har inget behov av att träffa någon som i nuläget är en främling,,, eller?
Argumenterar med mig själv, mot mig själv, om mig själv. Så klart har hon rätt till båda, men båda har även skyldigheter jämtemot henne. Jag gör, och har gjort, mer än min beskärda del av ansvaret. Vad har han gjort? Hade det gett henne nånting i dagsläget, eller bara gagna hans behov? För jag vägrar låta henne vara nån sorts "ego bosst trofé" åt honom.
Det kommer ju att komma, så klart, självklart. Men är det inte hennes behov I centrum som är viktigast? Att om något ska tillföras i hennes liv så är det för att det kan ge henne nått positivt, berika henne, utveckla henne. Bör det inte finnas krav på någon som vill ta ett steg in i en liten litens liv? Det tycker jag.
Svåra frågor, många funderingar, tankar, vänder ut och in på mig själv. Hur ska jag som blev hårdast drabbad hålla mig objektiv? Men jag gör mitt bästa och hoppas liten kommer förstå varför jag väntade.
För att jag är rädd om dig.
För att jag gör det jag tror du mår bäst av.
För att jag älskar dig.

Det går bra nu,,, faktiskt.
Trivs på mitt nya jobb. Börjar känna igen mig själv i min yrkesroll, engagerad, känna arbetsglädje, viljan att göra skillnad, förbättra. Länge sen jag hade energi till den biten, men den är tillbaka.
Det går bra nu.
Är igång med träning, äntligen. Har alltid varit en viktig bit för mitt mående att träna fysiskt. Nu är jag igång. Mest för mitt mående, men skulle de ge fysiska resultat hade det varit underbart. Också en bit av mitt gammla jag som trängt igenom upp till ytan igen.
Det gör bra nu.
Är i fas med mina studier. Det går sakta men säkert. Känns så skönt att känna jag fixar den biten,,, trotts allt runt mig. Det gör mig starkare för var kurs jag klarat.
Det går bra nu.
Med det mesta. Har så länge varit tvungen att focusera på jobbiga saker. De gick liksom inte att nonchalera eller bortse från. Men nu äntligen börjar fler och fler område i livet faktiskt gå bra, riktigt bra, tog bara lite tid att inse det.
Det går bra nu, och ska bli ännu bättre!