Nästan framme
Ändå lika långt bort som alltid.
Det är svårt det där. Att veta när man kommit i mål. För målet flyttar sig hela tiden.
Nästan i mål.
Fast jag knappt lämnat start linjen.
Och hur vet man när man egentligen lämnat? Eller att man är påväg åt rätt håll?
Hur vet man det inte går bakått?
Hur vet man farten är lagom?
Inte för fort
Inte för långsamt
Tänk om man missar avfarten?
Eller aldrig hinner fram?
Vad är det som gör att alla verkar veta vart de ska utom jag?
Hur kan deras vägar vara så breda, stabila, utan massa hinder.
Hur kan min ständigt byta riktning, smalna av mellan varven så det knappt går att sätta ena foten framför den andra?
"Det där hade jag aldrig klarat" säger folk.
Inte jag heller, tänker jag. Men jag säger det inte högt.
Det är mycket jag inte säger högt. Mycket folk aldrig hör. De vet bitar, och tycker bara det är för mycket för att klara. Hur ska man då våga öppna hela dörren? När folk backar bara den står på glänt?
Det gör det svårt att släppa in. Svårt att släppa nära. För det är i andras reaktioner man förstår sin egen historia. Sin egen situation. Det är i deras häpna miner, deras förundrade blickar, man förstår vidden, förstår skillnaden. Då blir det verkligt.
Få har kommit nära.
Enstaka hela vägen in.
Det är enklast så, ändå precis det som gör det så svårt.
Försöker bita ihop och fortsätta frammåt
eller åt sidan,
eller vart det nu blir.
Vart som helt förutom bakått.

 

samycketmerenvadduser

12 januari 2021 17:47

Jag vet hur det känns att ingen förstår. styrka till dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Snipp snapp snut Så var denna saga slut. Saga är kanske fel ord. Historia är nog mer rätt. För nu blir det verkligen historia. Han somna in hastigt, och plötsligt är världen annorlunda, även om den är likadan. Ingenting har ändrats, ändå har a...

Jag finns alltid där, och alla vet det. Jag är den typ av person som människor alltid kan lita på. Dag och natt är jag alltid tillgänglig för dem som behöver det. För tillgänglig kanske. Och folk räknar med mig, för att jag alltid ställer J...

Hur ska man orka det man inte orkar? Hur ska man klara det man inte klarar? Hur ska man kunna det man inte kan? Frågor som cirkulerar i huvudet dagligen, nattligen, "dygnet-runtligen",,, När man har tusen mil framför sig, precis när man lagt tuse...

Ibland faller jag handlöst bakåt. In i gammla mönster, in i gammla tankar. Trasslar in mig i mina urvuxna idéer. Ligger raklång och undrar vad som hände. Vad fick mig ända hit? Kom jag bara hit? Det är svårt att resa sig igen. För varje gång ...

När det stormar, så stormar det rejält. Då viner inte bara vinden runt mig, den slår omkull mig totalt. Mig och allt runt mig på samma gång. Den rycker marken under mina fötter och taket över mitt huvud. Den rycker allt den kan i sin väg och allt ham...