Det är röriga veckor som fölljer. Allt händer fort och ändå i slow motion. Varje dag uppdagas fler lögner han byggt, ibland var timme. En dag när jag är ute och kör ringer min pappa ig och frågar villken bil jag sitter i. Min vanliga svarar jag förvånat. Får till mig att jag bör åka hem och ställa den och aldrig mer köra den, för den är inte skattad, försäkrad eller besiktigad på ca 2 år! Det vänder sig i magen på mig när jag inser att jag kört runt med mina barn i en bil där bromsarna kanske varit trasiga, eller krockat den.

    Jag bestämmer mig för att jag måste berätta för barnen. Riktigt svårt  var det. Hur berättar man för sina  barn att manen man bjudit in i våra liv, som man lärt dem lita på och kalla familj har lurat oss alla? Hur ska de kunna lita på mitt omdömme någonsin igen? Men de tar det bättre än jag väntat mig. Klart blir de ledsna, oroliga, var ska vi bo nu, vad kommer hända? Men rätt fort börjar de leta efter ljuspunkter. MMin äldsta dotter kom ner en dag och sa " det är som Titanic, ibland åste det hända stora kattastroffer för att bli bättre sen. Alla skepp hade massa livbåter sen."Min älskade dotter,,,

     Varje dag som jag tömde brevlådan öste inkassokrav in. Jag förstod snabt att han hade skulder på allt som gick att ha. Bensinkort, parkeringsavgifter, olika grossister, mängder av olika blankolån, etc,,,, Det tog aldrig slut. Jag var mållös över hur deta undgått mig. Vi hade en brevlåda i plåt med lås på. Nycklen hade P.  Varje dag hade han tömt brevlådan och lagt mina räkningar på köksbordet. Men sen postboxen stängdes måste ju räkningarna ha hamnat någonstans? Jag börjar  rota i garage och förråd, om de ligger i nån låda, men hittar ingenstans. Däremot inne på hans kontor hittar jag säckar fulla med papperstrimmlor. Plötsligt får jag ihop det. De sista månaderna har han på kvällarna suttit och strimmlat en massa papper där inne. Jag har ju t.o.m hjälpt till att bära ut säckarna och slänga. Har ju knappast vetat det var räkningar jag bar ut och kastade. Men allt blir väldigt tydligt när man vet vad man ska titta efter.

    Varannan dag vill jag han ska komma hem så jag får slänga i huvudet på honom hur galet förbannad jag är, nästa dag vill jag aldrig mer se honom.

      Nu är det konstaterat att huset kommer säljas. Kronofogden är benhårda med att det ska gå på exekutiv auktion, hans skatte skuld ska betalas nu, direkt. Det bokas ett möte på banken. Det är jag och mina föräldrar och bankchefen. Det bestäms att banken ska lägga ett veto på hur mycket det inst måste säljas för och på det sättet få kf att gå med på att vi säljer det själva via mäklare. Jag minns inte mycket av mötet, det var in pappa som pratade. Jag bara grät mig igenom det. Vi går till mäklaren och skriver ett avtal med henne. Minns inte mycket av det heller. Det var samma mäklare som vi  köpt huset av 2 1/2 år tidigare. Känslorna slog runt i mig att nu vara här igen, i dena sits, tvångssälja mitt hem.

       Hemma igen börjar jag se mig noga omkring. Där har påbörjats en del renovering. Eller ska man kalla det renovering? kanske är sabotage mer rätt beskrivning. Väggar som börjat byggas, men inte var färdiga.El som var var halvt dragen, med sladdar som hängde i klasar ut genom väggar. Golv som var delvis uppbrutna sen länge, ända ner till betongen. Hur länge har det sett ut så här? Jag kan inte minnas längre. Men vad jag viste var att det nu måste fixas på något vis. För att kunna ha en visning i huset måste en massa saker fixas. Hur ska det gå till? Vem ska göra det? Jag står höggravid i ett renoveringsobjekt som akut behöver fixas för att kunna säljas. Och när det väl är sålt, ja då finns ingenting kvar.    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Snipp snapp snut Så var denna saga slut. Saga är kanske fel ord. Historia är nog mer rätt. För nu blir det verkligen historia. Han somna in hastigt, och plötsligt är världen annorlunda, även om den är likadan. Ingenting har ändrats, ändå har a...

Jag finns alltid där, och alla vet det. Jag är den typ av person som människor alltid kan lita på. Dag och natt är jag alltid tillgänglig för dem som behöver det. För tillgänglig kanske. Och folk räknar med mig, för att jag alltid ställer J...

Hur ska man orka det man inte orkar? Hur ska man klara det man inte klarar? Hur ska man kunna det man inte kan? Frågor som cirkulerar i huvudet dagligen, nattligen, "dygnet-runtligen",,, När man har tusen mil framför sig, precis när man lagt tuse...

Ibland faller jag handlöst bakåt. In i gammla mönster, in i gammla tankar. Trasslar in mig i mina urvuxna idéer. Ligger raklång och undrar vad som hände. Vad fick mig ända hit? Kom jag bara hit? Det är svårt att resa sig igen. För varje gång ...

När det stormar, så stormar det rejält. Då viner inte bara vinden runt mig, den slår omkull mig totalt. Mig och allt runt mig på samma gång. Den rycker marken under mina fötter och taket över mitt huvud. Den rycker allt den kan i sin väg och allt ham...