Snipp snapp snut
Så var denna saga slut.
Saga är kanske fel ord. Historia är nog mer rätt. För nu blir det verkligen historia.
Han somna in hastigt, och plötsligt är världen annorlunda, även om den är likadan.
Ingenting har ändrats, ändå har allt förndrats.
Det finns inte längre nått hot mot vår tillvaro. Ingen rädsla att det plötsligt ska bli kaos i vår vardag pga honom, för han finns inte här längre.
Jag kan släppa alla tankar på vad jag ska göra om han dyker upp, om han gör anspråk på liten, om han trasslar till vår skyddade värld. Där finns inget att tänka på mer.
Det tar tid att ställa om.
Känslor man dragits med 11 år försvinner inte över en natt.
Men de kommer säkert försvinna.
Det som redan släppt är all ilska jag burit på. Det finns ingen att vara arg på. Den bara rann av mig när det gick in i huvudet på mig han är borta.
Och först när den nu rann av mig, insåg jag hur tung den varit.
Han tog ifrån mig hela mitt liv.
Plötsligt har livet tagits från honom.
Hur ska man känna? Hur förväntas man känna?
Det som finns nu är insikten att jag inte kommer få svar på mina frågor. De där funderingarna jag haft. Det där jag hoppats en dag få ställa honom. Att en gång för alla ifrågasätta, få en förklaring. Kanske hade jag aldrig ändå gjort det. Men nu är det så definitivt. Möjligheten kommer aldrig att komma. Han tog bokstavligen med sig svaren på alla mina frågor i graven.
Kanske är det lika bra. För jag är inte säker på att svaren jag fått hade tillfört nått positivt för mig.
Men jag står kvar.
Jag överlevde.
Vi överlevde.
Deta kapitlet av livet har på riktigt fått ett avslut.
Nu finns bara framtid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag finns alltid där, och alla vet det. Jag är den typ av person som människor alltid kan lita på. Dag och natt är jag alltid tillgänglig för dem som behöver det. För tillgänglig kanske. Och folk räknar med mig, för att jag alltid ställer J...

Hur ska man orka det man inte orkar? Hur ska man klara det man inte klarar? Hur ska man kunna det man inte kan? Frågor som cirkulerar i huvudet dagligen, nattligen, "dygnet-runtligen",,, När man har tusen mil framför sig, precis när man lagt tuse...

Ibland faller jag handlöst bakåt. In i gammla mönster, in i gammla tankar. Trasslar in mig i mina urvuxna idéer. Ligger raklång och undrar vad som hände. Vad fick mig ända hit? Kom jag bara hit? Det är svårt att resa sig igen. För varje gång ...

När det stormar, så stormar det rejält. Då viner inte bara vinden runt mig, den slår omkull mig totalt. Mig och allt runt mig på samma gång. Den rycker marken under mina fötter och taket över mitt huvud. Den rycker allt den kan i sin väg och allt ham...

Mitt i hoppet, där är det som svårast. Det klivet ut i ovisshet är kaos att göra på så många sätt. Även när det är från nått dåligt till nått man tror är bättre. Där, när man är mitt emellan, då är det svårt. Även om det man kliver från är dåligt ...