När det stormar, så stormar det rejält. Då viner inte bara vinden runt mig, den slår omkull mig totalt. Mig och allt runt mig på samma gång. Den rycker marken under mina fötter och taket över mitt huvud. Den rycker allt den kan i sin väg och allt hamnar i gungning. Utan hänsyn, utan att blinka, sliter den i allt på en gång tills där inte är nått kvar som är stilla.
Och inte förrens allt, på alla plan har blivit vidrör av dess framfart stillar den sig. Men först när den vänt ut och in på allt. Vänt allt upp och ner. Vridit runt saker 1000 varv och tillbaka igen.
Då lämnar den
Lika hastigt som den kom lämnar den.
Jag är van, men vänjer mig inte.
Jag har varit med förr, men hänger ändå inte med.
Kanske för att det går så fort.
Kanske för att jag varje gång det lugnat sig, tänker att deta måste varit sista gången.
Kanske för att jag så gärna vill att det inte ska börja storma igen, så jag väljer att blunda för att det är på väg ända tills jag faktiskt står i dess öga igen.
Stormens öga.
Sådär när det blåser så man kan inte ta ett steg framåt i motvinden.
Sådär när det blåser så hårt mot en så man kan kan bara andas in, inte ut.
Sådär när det blåser det är bara blåsten som hörs för den överröstar allt, dränker alla andra ljud.
Sen kommer man runt hörnet där det är lä, och allt blir plötsligt tyst.
Man kan gå framåt igen utan problem.
Och andas precis som vanligt.
Så hastigt kommeer det. Både början och slutet. Det är stunden när man står där, mitt i, som man ska stå ut. Innan man hittar hörnet att gömma sig bakom tills det dragit förbi, och allt är lugnt igen.
När man kan börja plocka upp allt som gått sönder. Laga allt som brast, gått i kras, jämnas med marken.
När man kan börja bygga upp, bygga tillbaka, bygga nytt.
Lite själv, lite med hjälp, lite med envishet.
Det är inte lätt. Det är energikrävande. Men det går.
Det måste gå.
Uppåt och framåt
För det finns ingen annan väg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Snipp snapp snut Så var denna saga slut. Saga är kanske fel ord. Historia är nog mer rätt. För nu blir det verkligen historia. Han somna in hastigt, och plötsligt är världen annorlunda, även om den är likadan. Ingenting har ändrats, ändå har a...

Jag finns alltid där, och alla vet det. Jag är den typ av person som människor alltid kan lita på. Dag och natt är jag alltid tillgänglig för dem som behöver det. För tillgänglig kanske. Och folk räknar med mig, för att jag alltid ställer J...

Hur ska man orka det man inte orkar? Hur ska man klara det man inte klarar? Hur ska man kunna det man inte kan? Frågor som cirkulerar i huvudet dagligen, nattligen, "dygnet-runtligen",,, När man har tusen mil framför sig, precis när man lagt tuse...

Ibland faller jag handlöst bakåt. In i gammla mönster, in i gammla tankar. Trasslar in mig i mina urvuxna idéer. Ligger raklång och undrar vad som hände. Vad fick mig ända hit? Kom jag bara hit? Det är svårt att resa sig igen. För varje gång ...

Mitt i hoppet, där är det som svårast. Det klivet ut i ovisshet är kaos att göra på så många sätt. Även när det är från nått dåligt till nått man tror är bättre. Där, när man är mitt emellan, då är det svårt. Även om det man kliver från är dåligt ...