Alla inlägg under maj 2015

Av jag-bara - 24 maj 2015 23:08

Hela mitt liv är förändrat. Mitt sätt att leva, vara och tänka. Allt är förändrat. När P spelade bort vår tillvaro var det inte bara pengar och materiella saker som försvann. Det var min tillvaro, mina barns stabilitet, och mitt sätt att se världen han spelade bort. Det är så orättvist så det finns inga ord. Att varje gång han spela var det med även mitt liv som var del i insatsen. Och varje gång han förlorade, förlorade jag en del av min tillvaro, utan att jag viste, utan möjlighet att påverka, utan att kunna förhindra. Det gör mig frustrerad att tänka på.
När jag tog mitt körkort fick jag höra att det gälde att vara försiktig när man körde. Även om jag gjorde alla rätt, så kunde någon annan vara vårdslös och köra in i mig. Precis så käns det. Som att jag skötte mitt liv. Har jobbat sen jag var ung, betalt mina räkningar och kämpat framåt. Någon annan var oförsiktig. "Körde vårdslöst" och inte bara krocka med mig utan preja mig av vägen. Och inte nog med det, utan när jag hamnat helt i diket, väljer han att lämna platsen utan att hjälpa mig. En hit and run. Så käns det.
Situationen jag sitter i är tuff. Har en otrolig press på mig att klara deta hela vägen i mål. Det är galet många bitar som måste på plats och jag är ansvarig för varenda en. Viker mig dubbel tre gånger om och hoppas på det bästa. Vad annat går att göra,,,
Min tillvaro ger svallvågor på folk runt mig. Hinner inte alltid träffa mina vänner så ofta som jag önska, orkar inte alltid sådant man borde, utan får prioritera det man måste. Sätter ständigt mina barns behov och omsorg som högsta prioritet, det är det enda jobb jag har 100% obligatorisk närvaro på dygnet runt. Allt annat kommer efter. Så är det, och så måste det vara, i alla fall just nu.
Det kan göra mig frustrerad när någon visar oförståelse för mig. I en kort sekund skulle jag då vilja rada upp all kaos, all fakta och slå hål på alla deras antaganden. Men sen kommer jag på att det inte är värt energin. De behöver inte förstå det, det är ju inte de som behöver leva i mitt liv. Den energin kan jag spara till nått bättre.
P spelade bort mer än han någonsin kommer ana. Min förlust går inte att räkna i kronor och ören. Men jag ska få tillbaka det. Och inte genom att spela mig till snabba vinster, utan som jag alltid gjort, jobba mig till det. Jobba tillbaka vår trygghet, vår plattform i livet.
Jag har inte skapat dena situation. Jag har bara blivit lämnad med den, och ansvaret för alla konsekvenser den gett. Till de som tycker jag borde klarat det bättre har jag bara en sak att säga. Försök själva och se hur lätt det är. Lev mitt liv en vecka, en månad, eller mer. Sen är jag rätt övertygad om att du bytat åsikt.
Uppåt
framåt
jag är på väg!



ANNONS
Av jag-bara - 14 maj 2015 22:35

Jag minns att ett par av Ps favoritprogram på tv var lyxfällan, arga snickaren och fuskbyggarna. Varje vecka följde han dessa intensivt. Det gjorde att jag också såg dem. Såg och kommenterade hur galet snett det var folk gjorde av med sina pengar. Förfärade högt över hur hantverkare kunde lura och lämna sina stackars kunder med ofärdiga arbeten. Pustade ut åt att vi hade fungerande (trodde jag) renovering påbörjat i huset. Inte viste jag då att jag faktiskt hade en tillvaro som var en kombination av alla dessa tre programens koncept. Jag har funderat mycket i efterhand hur han stod ut med att titta på dessa program när han viste hur allt såg ut till skillnad från mig. Att han ville se alla dessa människor som led pga samma konsekvenser han var i färd med att skapa. Men så slog det mig. Alla kommer ju undan. Arga snickaren fixar renoveringen så familjen kommer ifatt. Lyxfällan löser all ekonomi så deltagarna hamnar på rätsida. Och fuskbyggarna kommer alltid undan, byter företag, skriver oklara kontrakt etc. Inte i ett enda program blev någon fuskande hantverkare krävs på att göra om eller färdigt jobbet. Det måste vara det han såg. Att alla klara sig, ingen blev "straffad" mer än fick moraliska upläxningar.
När bubblan spruckit tänkte jag faktiskt tanken att det inte vore konstigt om tv teamet från fuskbyggarna en dag var de som knackade på dörren.
Jag har också en annan syn på dessa program nu. Tänker på de man inte ser i bild som på olika sätt är drabbade av hur de uppför sig. Barn, syskon och föräldrar. De som ibland får ta stora smällar som ingen ser.
Jag reagerar också när jag ser tidningsartiklar som handlar om missbrukare av olika slag som "pratar ut". Det står ofta om deras tragiska öden, hur mycket de förlorat och om deras väg tillbaka. Sällan står det så mycket om deras familjer och anhöriga som ibland tar större smällar än de själv gör. Det står inget om deras väg tillbaka.
Hade jag fått skriva en artikel, så hade jag skrivit om alla mina fantastiska vänner, nära och kära som lyft mig genom deta. Som på sitt sätt också blev drabbade av vad P gjorde mot mig. Alla som hjälpt, stöttat , lyssnat och funnits. Stora som små saker. Att folk ställt upp för att de velat, inte för de måste. Det är det som varit min väg tillbaka. Jag hade fyllt artikeln med kärlek till alla er.
Ni som var min livlina när jag behövde den.

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se