Jag saknar min magkänsla P spelade bort, mer än pengarna som försvann.

Jag hatar saknaden av säkerhet, mer än kontona han tömde.

Jag avskyr mistron han sått i mig, mer än förlusterna han gav mig.

Jag önskar hjärnspökena han skapat försvann, mer än jag vill ha tillbaka allt han tog.

Jag hatar att han fått mitt omdömme ifrågasatt, mer än att min plattform spelades bort.

Jag lider av att min intigritet är övertrampad med så många mil, mer än jag önskar mina tillgångar åter.

Det gör mer ont att bli dömd och förminnskad, mer än smärtan över att min dröm var en bluff.

Som med en tuff sjukdom, är ibland sviterna efter, eller biverknigarna av medicinen som gör en frisk, värre än sjukdomen i sig.

Man härdar ut stormen , men har svårt att orientera sig i konsekvenserna av dess framfart.

Och inte bara en själv, ens omgivning också. När grännser klivits över är de svårt att upprätta igen.

Jag avskyr folks åsikter om hur det är okej att överleva ett kaos de inte själva varit i närheten av.

Mest av allt saknar jag den ork och energi allt deta tagit från mig.

Men den kommer tillbaka.

Inte mycket av det andra kommer göra det. Borta är borta.

Men min ork och energi ska jag hitta igen.

En dag i taget

 

Nelli

7 januari 2018 19:14

Fullständig igenkänning på det...
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Snipp snapp snut Så var denna saga slut. Saga är kanske fel ord. Historia är nog mer rätt. För nu blir det verkligen historia. Han somna in hastigt, och plötsligt är världen annorlunda, även om den är likadan. Ingenting har ändrats, ändå har a...

Jag finns alltid där, och alla vet det. Jag är den typ av person som människor alltid kan lita på. Dag och natt är jag alltid tillgänglig för dem som behöver det. För tillgänglig kanske. Och folk räknar med mig, för att jag alltid ställer J...

Hur ska man orka det man inte orkar? Hur ska man klara det man inte klarar? Hur ska man kunna det man inte kan? Frågor som cirkulerar i huvudet dagligen, nattligen, "dygnet-runtligen",,, När man har tusen mil framför sig, precis när man lagt tuse...

Ibland faller jag handlöst bakåt. In i gammla mönster, in i gammla tankar. Trasslar in mig i mina urvuxna idéer. Ligger raklång och undrar vad som hände. Vad fick mig ända hit? Kom jag bara hit? Det är svårt att resa sig igen. För varje gång ...

När det stormar, så stormar det rejält. Då viner inte bara vinden runt mig, den slår omkull mig totalt. Mig och allt runt mig på samma gång. Den rycker marken under mina fötter och taket över mitt huvud. Den rycker allt den kan i sin väg och allt ham...