Jag finns alltid där, och alla vet det.

Jag är den typ av person som människor alltid kan lita på. Dag och natt är jag alltid tillgänglig för dem som behöver det.
För tillgänglig kanske.
Och folk räknar med mig, för att jag alltid ställer

Jag skulle aldrig behandla folk så som de behandlar mig

Jag lever enligt alla andras regler och även om jag vill behandla människor som de behandlar mig för att lära dem en läxa, kan jag inte det.

Jag kan inte för att jag inte är den typen av person. Jag har inte ett uns av den personligheten i min kropp, så jag kan aldrig få andra att smaka på sin egen medicin

När de trycker ner mig, mig, slår jag tillbaka med vänlighet och försöker alltid hålla mig från att göra elaka saker mot andra människor.

Jag förlåter lätt
Snabbt
För snabbt

Eftersom jag är den typ av person som alltid försöker förstå andra, har jag svårt att hålla kvar vid agg.
Oavsett hur mycket någon har skadat mig, oavsett hur länge jag känner smärtan inom mig, förlåter jag ganska enkelt.
När någon gör mig illa försöker jag sätta mig själv i deras skor och det slutar med att jag förlåter dem.

Jag förlåter för mycket
Snabbt
För snabbt

Oavsett hur många gånger någon har visat mig att jag inte borde lita på dem, håller jag fortfarande handen över elden och hoppas att jag inte kommer bli bränd, inte den här gången.
Och ibland, även om jag inte glömmer att någon gjort fel, är mitt behov att ta hand om andra människor större än min smärta de orsakat mig

Jag glömmer ofta bort mig själv på grund av andra

Även om jag en dag vill göra något bara för mig själv.
Ävem om jag bestämt mig för att denna stunden ska handla om mig, och bara mig.
Så om någon kommer springande till mig och ber om hjälp, glömmer jag allt jag har på gång, allt jag har planerat, och jag bestämmer mig för att ta hand om deras behov först.

Därför har jag aldrig tid för mig själv.

Folk är vana vid det.
För vana

Jag har inte ett uns av egoism i min kropp och folk vet om det. Att få min hjälp, ha mig vid sin sida för att ta hand om dem, ställa upp med allt jag kan, det är en självklarhet för dem, för att de aldrig har känt min frånvaro.
Jag finns alltid där när de behöver mig
Jag anpassar mig.

Det är därför det aldrig är ovanligt när jag gör en tjänst åt andra eftersom det är något de förväntar sig av mig ändå.

Jag mår dåligt över att säga ?nej?

Eftersom folk blivit vana vid min vänlighet och mina tjänster, är de förvånade när de hör jag försöker säga nej till dem.
Jag skrev ?försöker? av en anledning, för trots att jag känner att jag måste säga nej till dem, tillåter mitt dåliga samvete mig inte att göra det.


Det värsta med att vara en person som alltid tar hand om andra är att se att det inte finns någon som tar hand om mig.
Jag faller också ner i svarta hål. Jag kan vara nere, jag kan också må dåligt över mitt liv. Men ingen märker. Ingen skulle veta vad man ska göra med mig.
Så jag låter inte andra veta hur jag känner. Jag stänger inne mina känslor och bestämmer mig för att ta hand om mig själv ensam.

Tränar mig själv starkare så jag kan bära mig själv.

Jag förlåter för ofta
Snabbt
För snabbt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Snipp snapp snut Så var denna saga slut. Saga är kanske fel ord. Historia är nog mer rätt. För nu blir det verkligen historia. Han somna in hastigt, och plötsligt är världen annorlunda, även om den är likadan. Ingenting har ändrats, ändå har a...

Hur ska man orka det man inte orkar? Hur ska man klara det man inte klarar? Hur ska man kunna det man inte kan? Frågor som cirkulerar i huvudet dagligen, nattligen, "dygnet-runtligen",,, När man har tusen mil framför sig, precis när man lagt tuse...

Ibland faller jag handlöst bakåt. In i gammla mönster, in i gammla tankar. Trasslar in mig i mina urvuxna idéer. Ligger raklång och undrar vad som hände. Vad fick mig ända hit? Kom jag bara hit? Det är svårt att resa sig igen. För varje gång ...

När det stormar, så stormar det rejält. Då viner inte bara vinden runt mig, den slår omkull mig totalt. Mig och allt runt mig på samma gång. Den rycker marken under mina fötter och taket över mitt huvud. Den rycker allt den kan i sin väg och allt ham...

Mitt i hoppet, där är det som svårast. Det klivet ut i ovisshet är kaos att göra på så många sätt. Även när det är från nått dåligt till nått man tror är bättre. Där, när man är mitt emellan, då är det svårt. Även om det man kliver från är dåligt ...