En del har undrat varför jag valt att vara så öppen mot min omgivning om allt som hänt. Har frågat hur jag orkar låta folk veta. De flesta reaktioner jag fått har varit stöttande, positiva. Men finns altid de som har andra reaktioner. Som ifrågasätter, och misstror. Som undrat om jag sökt medlidande med min öppenhet. Som ifrågasätter om jag sökt sensations uppmärksamhet. Egentligen inte så konstigt. Man kan ju inte räkna med att alla ska ha samma åsikt om en händelse. Men det har verkligen aldrig varit så för mig. Har aldrig sökt medlidande, bara förståelse tolerans och tålamod.
Min öppenhet har varit min livlina på många sätt. Har fått folk på oväntade håll att engagera sig. Det har dykt upp folk jag inte haft kontakt med på länge som ställt upp och hjälpt till. Folk som hörde talas om min sits, som egentligen inte kände mig särskilt väl engagerade sig på sätt jag aldrig kunnat föreställa mig.
Tex började jag inse när jag packade inför flytten att jag saknade otroligt mycket nödvändiga saker. När jag och P flyttat ihopa hade vi fått dubbelt av många saker. Eftersom hans oftast var de finare, dyrare, behöll vi hans och slängde mina. Nu stod jag utan. Jag insåg jag inte ägde en tallrik, inte en lampa, inte en kastrull. Jag började skriva en lista på allt jag saknade, det blev en lång lista. Det oroade mig samtidigt som jag sköt det på framtiden. Vad fanns det annars att göra. En e.m åker jag ut till en vännina och åt middag. Hennes svägerska var även där och samtalet kom givetvis in på allt som hände runt mig. Vi diskuterade det en stund och svägerskan sa hon ju hört om min sits och hade med sig lite saker jag kanske kunde få användning för. Hon försvinner ut i bilen och kommer tillbaka med hur många ikea kassar som helst överfulla med helt nya saker. Där var allt från tallrikar och kökksgeråd, till sängkläder, och kaffekokare. Till och med barnstol till lillasyster fanns där. Jag blev stum och överväldigad. Att någon som knappt träffat mig tidigare spenderat timmar på ikea för min skull. Jag kunde pricka av i stort sett allt på min lista. Fantastiska människor finns.
Och det är bara ett av alla exempel. Det finns massa folk runt mig som på så många vis bidragit till att vi idag har ett komplett hem. Inte minst alla baby kläder som donerats till liten. Det har gett mig, oss en tro på att det finns folk som vill se oss lyckas. Som inte kunnat hindra vårt fall, men som gjort vad de kunnat för att vår landning skulle bli så mjuk som möjligt. Tacksamheten för det kommer aldrig gå att beskriva.
Så jag ångrar inte att jag varit helt öppen för alla. Utan folks stöd fysiskt och psykiskt är jag inte säker på att vi kommit så här långt. Ibland tänker jag att om någon står på tredje våningen i ett brinnande hus hade ingen reagerat över att personen öppnat fönster och skrikit på hjälp. Ingen hade ifrågasatt om hon inte bara söker uppmärksamhet när hon visar sin kris situation sådär ofentligt. Ingen hade tyckt det var märkligt att hon behövde hjälp och inte klarade av det ensam och diskret och tänkt att hon nog egentligen bara var sensations lysten. En helt annan sorts kris, men ändå inte helt olikt. Rämnar marken under en, är det en naturlig instinkt att skrika på hjälp. I alla fall för mig.
Men de negativa och ifrågasättande har varit ett fåtal. Majoriteten har varit hjälpande, tröstande och stöttande. Tack och lov för det. Det har varit min livlina genom dena vansinnesfärd i livet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Snipp snapp snut Så var denna saga slut. Saga är kanske fel ord. Historia är nog mer rätt. För nu blir det verkligen historia. Han somna in hastigt, och plötsligt är världen annorlunda, även om den är likadan. Ingenting har ändrats, ändå har a...

Jag finns alltid där, och alla vet det. Jag är den typ av person som människor alltid kan lita på. Dag och natt är jag alltid tillgänglig för dem som behöver det. För tillgänglig kanske. Och folk räknar med mig, för att jag alltid ställer J...

Hur ska man orka det man inte orkar? Hur ska man klara det man inte klarar? Hur ska man kunna det man inte kan? Frågor som cirkulerar i huvudet dagligen, nattligen, "dygnet-runtligen",,, När man har tusen mil framför sig, precis när man lagt tuse...

Ibland faller jag handlöst bakåt. In i gammla mönster, in i gammla tankar. Trasslar in mig i mina urvuxna idéer. Ligger raklång och undrar vad som hände. Vad fick mig ända hit? Kom jag bara hit? Det är svårt att resa sig igen. För varje gång ...

När det stormar, så stormar det rejält. Då viner inte bara vinden runt mig, den slår omkull mig totalt. Mig och allt runt mig på samma gång. Den rycker marken under mina fötter och taket över mitt huvud. Den rycker allt den kan i sin väg och allt ham...