Om han "bara" haft ett spelmissbruk, om jag vetat när vi blev ett par så jag kunnat ha kontroll över ekonomin från början. Om jag fått veta på ett tidigare stadie, när han märkte det gick utför. Om vi hamnat i en skuld som gått att betala av, även om det blivit tufft ett tag,,, hade jag stannat då? En fråga en hel del folk ställer till mig. Även jag själv.
Kanske,,,, om spelmissbruket var allt. Om han låtit mig få veta, om han stått för sitt misstag, varit den som kämpat mest för att ställa det till rätta.
Men det var/är inte hans ända problematik.
Han kunde ljuga sig blå, rakt i ansiktet på mig utan att blinka. Han hade förmågan att manipulera mig, min tillvaro fullständigt, utan att tveka. Han byggde utan problem ett luftslott, lät mig släppa hela min trygghet och flytta in i det. Han målade upp en fantasivärlde för mig, för omgivningen, för alla, och verkar inte ha förmågan att förstå vidden av hur fel det var. Han fick mig att tvivla på min egen känsla för rätt och fel.
Det materiella som försvann var bara saker. Han tog nått helt annat från mig, från oss.
Man måste vara rätt "smart" för att lyckas leva ett så utstuderat dubbel liv. Enligt mig även vara rätt sjuk. Att kunna hålla isär alla lögner, räkna ut vad han ska säga till vem för att bilden han vill folk ska se ska stämma. Att kunna sitta och ljuga avancerade lögner om och om igen utan att avslöja sig själv. Han ljög säkert så han trodde sig själv.
Nej. Även om vi inte förlorat huset, även om inte alla tillgångar varit borta, hade jag aldrig stannat. Hade jag ens misstänkt från början vad han var kapabel till hade jag aldrig släppt honom i närheten av mig och mina barn.
Nej. Jag hade aldrig stannat med någon som när de blir påkomna med ett misstag/ ha gjort fel, flyr ur situationen och inte tar minsta ansvar. Som en kapten på ett sjunkande skepp, som sätter sig först i livbåten och tittar på när passagerarna drunknar.
Jag vet att i hans version låter det som jag är hemsk. Att han drabbades av spelmissbruk och då ville jag skiljas, då blev vi tvungna att sälja huset. Det är hans sätt att uttrycka sig i ett nötskal. Han ljuger inte, han bara väljer att utelämna de vesäntliga bitarna som visar hur historien är egentligen.
Undrar hur många fler som kommer bli drabbade av honom.

Ibland undrar jag ,,,,,
När han kom hem med den där svindyra kaffebryggaren, vem har betalt den? Vems pengar använde han? Var det paret som stått med sitt badkar i vardagsrummet i 8 månader som i praktiken betalt för den?
Eller var det mannen som kämpade för att få sitt garage fixat som stått för den?
Det där galet dyra örhängena han gav mig en dag, bara sådär, var det en ny lurad stackars kund som betalt dem?
Eller den där gången han, bara för att, satte över en större summa pengar på mitt konto och sa jag skulle spendera dem enbart på mig själv. Hade han då vunnit lite och försökte döva sitt dåliga samvete?
Hur många leverantörer eller grossister har stått utan betalning för sina varor, medans han kom hem med en ny laptop till mig. Hur många avbetalningar på bilarna, eller delar av huslånet betald med pengar som inte var var våra, inte var hans att spendera.
En del undrar varför jag inte passa på att ta mer från huset när jag hade chansen. Varför jag hellre stod utan en hel del än ta med mig därifrån.
För att det kändes "stulet". För att jag ville inte göra en nystart byggd på saker som inte kändes ärligt införskaffade. Nej hellre utan då.
Jag minns fortfarande ansiktsuttrycken på flera av dem som kom för att konfrontera P, när de insåg de blivit lurade. Hur en del mjukna när de insåg jag var lika lurad. Hur en del blev ännu argare och nära på hotfulla.
Att veta att en del av de pengar de blivit lurade på gått till "vardagslyx" hos oss fick mig ofta (och fortfarande ) må illa.
Jag undrar om de gånger han var på riktigt dåligt humör handlade om att han just förlorat ännu mer pengar. När han verka tappa humöret för ingenting. När han skällde onödigt mycket på barnen. Var det en reaktion på nya förluster?
En del önskar jag att jag fick svar på, en del är jag glad jag inte vet.
En del önskar jag att jag sluppit någonsin få veta.

Överallt hör och ser jag det. På tv, radio, nätet,,,, överallt gör de reklam för spelande som ska ge snabba pengar. Det är free spins och jätte jackpotts som bara är några knapptryck bort. Bara att bli medlem, sen är snart storvinsten på ens konto. Det sticker i mina ögon. Undrar hur många som fastnar och spelar bort mer än de egentligen har råd med. Hur många redan spelberoende som får vatten på sin kvarn om att det inte handlar om OM man vinner drömvinsten, utan bara om NÄR.
Såklart är inte alla som spelar fast i ett spelmissbruk. Det finns säkert massor som spelar lite grann på skoj, och inte sätter sitt liv som insats på spelandet. Men tyvärr är det allt för många som inte klarar hålla spelandet till den nivån. Som inte håller självdiciplinen.
Jag tänker på hur många anhöriga till "spelarna" som just nu blir drabbade. Hur många fruar, makar, sambos som står inför samma fruktansvärda sitts som jag gjorde för bara några år sedan. Jag undrar hur många barn vars trygghet just nu befinner sig som insatts på nått spel som lovar låga insatser och höga vinster.
Säkert blir inte alla så hårt drabbade som vi blev. Men enligt mig är det inte rättvist att bli drabbad alls. Jag vet det är synd om personen som fastnat i spelandet. Att det är en tragedi. Men personligen har jag större empati för de anhöriga till spelaren. För familj och vänner som i slut ändan ofta får ta mycket hårdare smällar.
Reklamerna lovar att det snart är min tur att vinna, min tur att få den stora vinsten som kommer ändra allt. Jag mår illa när jag ser dem. Undrar hur mycket, de som försöker, förlorar på vägen till "sin tur". Undrar hur många fler ovetande fruar som riskerar förlora hela sin tillvaro, det just nu finns där ute.
Alla anhöriga som drabbas har inte samma tur som jag tyvärr. Även om jag drabbades hårdare än många andra så hade jag turen att ha tillräckligt många runt mig som hade möjlighet att fånga upp mig, fånga upp oss. Min tur i oturen.
Efter en viss gräns av spelande så är det precis tvärt emot vad reklamen säger. Då finns det bara höga insatser och låga vinster.