Önskar jag kunde skriva att nu var allt löst. Att från den dagen levde vi lyckliga och fria från stress och oro. Tyvärr fungerar det ju inte så på riktigt. Problemen ändrar form och byter skepnad, men de försvinner sällan så lätt. De har en förmåga att bita sig kvar när de väl fått fäste.
Men man lär sig räkna de segrar man får, hur små de än verkar för omgivning. Dagen skilsmässan gick igenom var en sådan seger. Den kvällen skålade jag och en väninna i champagne för att jag äntligen var juridiskt fri från honom. En annan var när jag färga mitt hår. I flera flera år långt innan jag träffat P hade jag färgat mitt hår svart. P tjatade om att jag borde gå till hans väninna och fixa mitt hår. Efter lite tjat gjorde jag det. Mitt hår avfärdades och fick en annan nyans som hon tyckte skulle bli snygg på mig. Det blev det också, men var inte riktigt jag. Flera gånger tog jag upp med henne att jag ville ha det mörkare, men sluta alltid med nått annat ändå, påhejat av P. Så när liten kommit och jag samlat lite kraft, tog jag mig till affären och köpte svart hårfärg. Känslan av att möta min spegelbild efter, var som att jag fick syn på mig själv igen för första gången på länge. Jag fanns kvar, seger!
Det finns en liten "parentes historia" med lägenheten jag köpte. En detalj som fått den att kännas ännu bättre. Jag viste inte det då, inte förens ca 6 månader efter jag flyttat dit.
När jag låg kvar på sjukhuset efter förlossningen fick jag ett oväntat medelande från en gammal skolkompis. Hade inte sett henne sen vi slutat gymnasiet. Hon skrev att hon följt mig lite på f.b, själv gick igenom något, och behövde jag gnälla av mig så fanns hon. Vi började skriva till varandra med jämna mellanrum, ventilerade våra bekymmer lite då och då. Det var otroligt skönt att göra det med någon som stod helt utanför situationen mellan varven. Vi följde varandra på avstånd. Långt senare när jag bott här ca ett halvår, la jag ut ett foto på f.b Ett foto på mitt uterum som jag bara älskar. Efter en stund kommer ett medelande från henne där hon frågar om jag möjligtvis bor på xxxxxxvägen? Det skulle visa sig att det var en nära släkting till henne som varit säljare till lägenheten. Omedvetet om att det var dit vi flyttade hade hon följt min resa dit. Omedvetet av hennes familj hade de sålt lägenheten till just mig som hade en koppling till henne och så desperat behövde den. Bostaden står för så mycket för mig och mina tjejer. Den betyder att vi får leva tillsammans, att vi klarat oss, den största segern av dem alla står den för. Just denna lägenheten, med en koppling till någon som verkligen önska oss all lycka, skulle säljas i precis den stunden jag verkligen behövde den. Som om det var meningen. Önskar jag kunde vara delaktig åt hennes lösningar också.

 

Malin

26 juni 2014 14:33

Åsa, så fin skrivit av dig!
Du har hjälpt mig massor genom att bara finnas och låta mig gnälla av mig ibland då och då. Mina farmor och farfar (farfar ensam de sista åren) som bodde i lägenheten innan dig, var fantastiskt fina människor med goda hjärtan som alltid öppnade sin dörr för de som behöve det. Jag tänker att de gjorde det en sista gång för dig och dina barn och det gör minnet av dem mer levande för mig. Jag hoppas att godheten sitter kvar i väggarna och vakar över er! :)
Jag kommer och hälsar på en dag och då skålar vi i champagne för våra nya, bättre och starkare jag! <3

jag-bara

27 juni 2014 08:51

Klart vi ska Malin:) kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Snipp snapp snut Så var denna saga slut. Saga är kanske fel ord. Historia är nog mer rätt. För nu blir det verkligen historia. Han somna in hastigt, och plötsligt är världen annorlunda, även om den är likadan. Ingenting har ändrats, ändå har a...

Jag finns alltid där, och alla vet det. Jag är den typ av person som människor alltid kan lita på. Dag och natt är jag alltid tillgänglig för dem som behöver det. För tillgänglig kanske. Och folk räknar med mig, för att jag alltid ställer J...

Hur ska man orka det man inte orkar? Hur ska man klara det man inte klarar? Hur ska man kunna det man inte kan? Frågor som cirkulerar i huvudet dagligen, nattligen, "dygnet-runtligen",,, När man har tusen mil framför sig, precis när man lagt tuse...

Ibland faller jag handlöst bakåt. In i gammla mönster, in i gammla tankar. Trasslar in mig i mina urvuxna idéer. Ligger raklång och undrar vad som hände. Vad fick mig ända hit? Kom jag bara hit? Det är svårt att resa sig igen. För varje gång ...

När det stormar, så stormar det rejält. Då viner inte bara vinden runt mig, den slår omkull mig totalt. Mig och allt runt mig på samma gång. Den rycker marken under mina fötter och taket över mitt huvud. Den rycker allt den kan i sin väg och allt ham...