Det är svårt ibland att veta var man ska börja. När folk frågar "vad har hänt" eller "hur är det" låser det sig i huvudet på mig. För det är så långt, invecklat och rörigt så det går ju inte att återge. Det finns korta variationer som egentligen inte säger så mycket. Där är långa variationer som folk egentligen inte vill höra, inte veta. Några har lärt sig. De frågar inte. De vet svaren är övermäktiga så de ställer inte frågan. 

Vet inte själv hur allt började, eller ens när det började. När det kom så långt att svallvågorna nådde mig hade det pågått länge, månader, troligtvis år. Jag fick inte veta förens början till slutet var ett faktum. Fast det var mitt liv fick jag inte veta. Orättvist är bara förnamnet. Har heller aldrig fått  allt i historien klart för mig, mycket är gissningar och antagande. Fått leka detektiv i min egen tillvaro för att försöka förstå vad som föregått bakom min rygg. 

Så kanske finns det ingen början för min del av historien.  Kanske är det så att de första kapitlen av mitt livs bok alltid kommer vara utrivna,  som att de inte angår mig. Det finns kanske bara en mitten. Det är ju där jag alltid befinner mig. Mitt i något. Mitt i kampen att försöka komma vidare.  Inte över men vidare. För hur kommer man över att den man lita på mest,  dela sitt liv med, sina innersta tankar, sin vardag, sin sorg och lycka, bedragit en. Bedragit en på alla sätt som går, känslomässigt,  fysiskt,  ekonomiskt och praktiskt. Sol-och-vårad är det uttryck som beskriver det bäst. Den mest närbesläktade kategorin det kunnat hamna under. Egentligen kvittar det ju vad det benämns som, gör lika ont ändå. Men det blir lättare att greppa om man har en stämpel att sätta på det. Man kommer nog inte över, men vidare ska jag. Vidare från vart det än började, mot vart det än slutar. Men just nu är jag här, i mitten, med det jag lyckats rädda av mitt gamla liv.  Vi har fått både ytliga och djupare sår i själ och hjärta, barnen och jag. Men de kommer att läka. De ska läka. Det får ta sin tid. Jag tänker få ett fantastiskt slut, med eller utan början.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Snipp snapp snut Så var denna saga slut. Saga är kanske fel ord. Historia är nog mer rätt. För nu blir det verkligen historia. Han somna in hastigt, och plötsligt är världen annorlunda, även om den är likadan. Ingenting har ändrats, ändå har a...

Jag finns alltid där, och alla vet det. Jag är den typ av person som människor alltid kan lita på. Dag och natt är jag alltid tillgänglig för dem som behöver det. För tillgänglig kanske. Och folk räknar med mig, för att jag alltid ställer J...

Hur ska man orka det man inte orkar? Hur ska man klara det man inte klarar? Hur ska man kunna det man inte kan? Frågor som cirkulerar i huvudet dagligen, nattligen, "dygnet-runtligen",,, När man har tusen mil framför sig, precis när man lagt tuse...

Ibland faller jag handlöst bakåt. In i gammla mönster, in i gammla tankar. Trasslar in mig i mina urvuxna idéer. Ligger raklång och undrar vad som hände. Vad fick mig ända hit? Kom jag bara hit? Det är svårt att resa sig igen. För varje gång ...

När det stormar, så stormar det rejält. Då viner inte bara vinden runt mig, den slår omkull mig totalt. Mig och allt runt mig på samma gång. Den rycker marken under mina fötter och taket över mitt huvud. Den rycker allt den kan i sin väg och allt ham...