När han kom hem var jag taggad. Arg och taggad. Ville få svar på de frågor som snurrde i hvudet på mig. Han kom hem sent, försökte undika mig och gå och lägga sig, men jag gav mig inte. Ställde honom mot väggen Förklara att jag viste han ljugit, att inte kunder lurat honom, utan han lurat mig. Att jag viste där funnits pengar på kontona. Han sa inte ett ljud. Tittade ner i golvet. Jag gav mig inte Frågade gång på gång, var har de blivit av? Har du gett bort pengar? Shoppat upp dem? Gömt undan dem. Inget svar. Har du spelat? Frågan kom från ingen stanns och äntligen ser jag en lite rektion  hans blick. Han erkänner plötsligt att han spelat lite Hur lite? 50-60 000kr blir svaret. Inom mig lägger jag till det dubbla.

       Jag är vansinig inom mig. Vi kör och lämnar den bil som ska säljas till min mamma, hon ska sköta bilförsäljningen. Jag vräker ur mig det till henne på parkeingen när vi möte henne. Hon ser inte förvånad ut. I bilen påväg hem frågar  jag ut honom om var han spelat. Har aldrig sett det, aldrig sett honom köpa en trisslott ens. Han säger han suttit på internet caffeer och spelat. Efter mycket tjat säger han det hanlar om ca en gång i veckan, en ca 3 månader bakåt. Jag vet inte vad jag ska tro. Vill bara han ska åka tilbaka till Norge så fort om möjligt. Håller mg borta så mycket som möjligt resten av helgen. Får höra att min pappa ska träffa honom på söndagen innan han ska åka igen för att fixa med nån papper till banken. Dessa papper får jag veta sen ger min pappa tillgång till Ps bankkonto. Jag jobbar dagen han åker på morgonen innan jag kör går jag in i sovrummet och väcker honom. Ber honom berätta ifall där finns något mer jag borde veta. Han säger nej, att allt nu verkligen är framme på bordet.        

      Efter jobbet kör jag ut till vänner. Försöker koppla av. men tankarna går på högvarv. Vad kommer hända? hur ska allt gå? hur ska det gå för lillan som ska komma mitt i deta kaos. Kommer hon växa upp  huset?  Var kommer jag bo när hon föds.

     Vi sitter i deras uterum när min pappa ringer. Han frågar om jag  sitter ner. Sen börjar han berätta vad han hitentills funnit. Att P hade skulder långtutöver de 200 000 som hunnit komma till kronofogden. Att han verkade ha flera olika bank krediter som han jonglerat med fram och tllbaka, att hans första amärkning kommit en månad efter bröloppt och nu hade han på drygt ett år hunnit få 47 st. Banklånet var uteslutet, min pappa säger att jag måste förstå att jag inte kan fortsätta vara gift med honom. Jag måste skydda mig och mina barn. Min mamma ringer upp mig. Säger jag måste sjukskriva mig. Att jag jobbat hårt i ett försök att rädda totalen, men det finns inte längre nån toal att rädda. Jag kör hem, ringer jobb och säger jag inte kommer. Gräver ner mig i sängen och bara gråter. Mest rädd är jag för barnens skull. Än så länge har jag inte behövt förklara nått för dem, men nu börjar jag bli på det klara med att huset inte kommer kunna räddas, och jag kommer vara tvungen att förklar för dem. Hade ångest i hela kroppen och önskar inom mig han aldrig kom tillbaka.Hur ska jag kunna bo ihopa med honom när han är hemma? 

    Det är dagen efter jag rotar igenom hans kontor. Inser att pärmarna som så fint stått i hyllan märka med "fakturor" på ryggen är tomma. Hittar högar med visitkort som är helt nya, i obrutna förackningar, alldrig utdelade, planneringsblock där han skulle skriva upp gjorda och plannerade jobb där inget var ifyllt. Hittade deklarationen hans revisor tydligen tittat på. Över allt satt post-it lappar där det stod "fakuran saknar underlag", eller "kontot får ej användas privat". Jag rotar efter räkningar, obetada, kravbrev, något alls,,, men allt är tom. Hittar postbox nycklen. Ilskan över hur lurad jag blivit slog volter i mig. Undrar hur mycket värre det kan bli,,,