Jag önskar jag kunde berätta för dig hur mycket du förstört,
hur mycket du raserat,
tagit sönder.
Jag önskar du fick höra om alla smällar du orsaka
alla drömmar du krossat
alla sår du gav
Jag önskar du fick känna alla de känslosvall du satt igång,
all smärta dina handlingar gett
all sorg du skapat.
Jag önskar du blev medveten om det kaos du lämna efter dig.
För det var verkligen kaos.
Värre än det går att beskriva, hur många ord jag än använder.
Och den där tiden som ska läka alla sår,
när börjar den räkna ner egentligen?
För det borde vara hög tid nu.
Fortfarande så här lång tid efter, får jag konsekvenser efter dig.
Orättvisan finner inga gränser.
Och även om jag fått chansen att berätta, förklara, kasta alla dina handlingar i ansiktet på dig, så vet jag att det kvittar.
Du hade inte förstått, inte tagit åt dig, inte känt något.
Det hade bara tagit mer energi än det hade gett mig.
Ibland är det svårt att släppa taget även om saker som inte är bra för en.
Ibland är det precis det man måste göra ändå.
Men får nog se till att tiden som ska läka sätter lite fart nu.
Det är dax liksom
Klara, färdiga, gå!