När allt vänd upp och ner, in och ut är det lätt man tappar focus på vägen ut ur kaoset. Utan att veta om det har jag levt mitt i en missbrukare bubbla, en värld som var så snedvriden (förstår jag nu ). Men jag trodde ju det var äkta och sant, att jag hade rätt bild framför mig. När den försvann letade jag efter nytt focus, ny väg framåt. Det är jätte svårt. Hur litar man på sin magkänsla när den ljugit för en de sista 4 åren? Hur ska man kunna koppla av och följa sin instinkt när den lett en så fel under lång tid? Så jag börja leta efter min egen personlighet innan allt hände. Ville hitta tillbaka till den jag varit. Men hur gör man det? Hur mycket av min magkänsla har P spelat bort? Hur mycket av mitt sätt att tänka är min egen personlighet och inte något P skapat?
Det gäller att tänka framåt och inte bakåt. Ändå måste jag tänka bakåt för att komma framåt. Många säger jag inte ska fundera för mycket på allt som hänt. Inte helt lätt. För hur väljer man sina egna tankar? Jag behöver fundera, älta och analysera. Det ända sättet för mig att komma framåt. Inte varje dag, längre, men ibland behöver jag.
När jag var liten hade jag en kompis som bodde nära. Vi har så otroligt många roliga minnen ihopa. Vi var barn ihopa, tonåringar ihopa, på väg ut i världen ihopa. Men sen någonstans på vägen gick våra liv åt olika håll. Inte av någon större anledning, så bara blir det ibland. Men plötsligt häromdagen får jag helt oväntat ett sms från henne, från min L. Hon skriver hon hittat min blogg och läst allt och inte kunnat släppa tanken utan ville höra av sig. Dagen efter pratar vi i telefon. Samma välbekanta röst jag vuxit upp med. Plötsligt kom alla minnen från när vi varit små strömmande. Vi prata om allt som hänt, allt jobbigt. Ändå var det ett glatt samtal. Hon påminde mig om att deta är bara en parantes i mitt liv. Att jag har haft så mycket roligt innan honom och att det kommer så mycket roligt nu efter. Kände hur mitt focus blev tydligare under vårt samtal. Hur jag mindes mycket tydligare hur jag varit innan och kom på hur jag vill vara igen. Hennes så välbekanta röst som lät precis som alltid, som att vi prata igår. Det gav mig så mycket positiva vibbar.
Tack L för att du tog dig tid att läsa min parantes i livet. Tack för att du la energi på att leta upp mig och höra av dig. Och tack för att du påminde mig om vem jag är inerst inne.
Och jag har bestämt mig för att det är okej att älta, så länge man inte fastnar.