Senaste inläggen

Av jag-bara - 17 april 2016 20:57

Jag borde inte bli förvånad, att det finns fler personer som P i världen. Att det finns fler som samvetslöst tar sig fram i tillvaron på andras bekostnad. Personer som är så bra på att hålla uppe en fasad att den inte rämnar ens när majoriteten av omgivningen genomskådat den. Jag borde ha full koll på att det finns fler som vet vad de ska säga för att låta trovärdiga, som vet vilka delar de ska visa upp och inte, som är mästare på att undanhålla rätt detaljer för att få en historia att skifta färg från svart till vit.
Jag borde inte bli förvånad att jag inte är den ända som låtit mig manipulerad av sådana. Som blivit förblindad av den lögn de målar upp så att verkligheten runt om verkar tveksam. Jag borde inte inte förundras över att de lyckas glida framåt i samma verklighet vi andra kämpar oss igenom.
Men jag blir det.

Kanske för att P tagit mycket från mig, men inte min vilja att tro gott om människor. För att jag blev av med så vansinnigt mycket , men inte min önskan att han var ett undantag från det normala. Kanske för att jag fått behålla delar av den godtrohet som säkert satte mig i hans klor från första början.
Jag tänker inte sluta tro gott om folk, men tänker bli bättre på att lita på min instinkt när det känns som något inte stämmer. Känslan som berättar att något inte står rätt till. Jag tänker inte ge dem chans på chans att bevisa de är ute efter att utnyttja min styrka, ork, energi, i jakten på att hoppas hitta belägg för att det är ett missförstånd. Nej tack.
Jag har tvingats ta så många konsekvenser av någon annans handlande, att jag inte har mer marginal att ge på. Jag borde inte bli förvånad, men det är en del i min personlighet jag fått behålla, att jag tror gott om de runt mig, tills de bevisar motsatsen. Men bevisas motsatsen har jag ingen energi att lägga på en sådan person. Ingen ork, ingen vilja, ingen lust. Det är den stora skillnaden mot innan. Och innerst inne är jag gannska nöjd med den skillnaden.

ANNONS
Av jag-bara - 10 april 2016 17:12

Det är svårt att vara objektiv och opartisk ibland. Att tvingas se saker ur ett perspektiv lite från sidan. Inte blanda in sina egna känslor, tankar och önskningar. Vad är rätt? Vad är juridiskt rätt? Moraliskt rätt? Känslomässigt rätt? Hur ska man veta?
Umgängesrätt, vems rätt är den? Är det hennes behov i focus, så behöver hon inte det just nu. Hon har inget behov av att träffa någon som i nuläget är en främling,,, eller?
Argumenterar med mig själv, mot mig själv, om mig själv. Så klart har hon rätt till båda, men båda har även skyldigheter jämtemot henne. Jag gör, och har gjort, mer än min beskärda del av ansvaret. Vad har han gjort? Hade det gett henne nånting i dagsläget, eller bara gagna hans behov? För jag vägrar låta henne vara nån sorts "ego bosst trofé" åt honom.
Det kommer ju att komma, så klart, självklart. Men är det inte hennes behov I centrum som är viktigast? Att om något ska tillföras i hennes liv så är det för att det kan ge henne nått positivt, berika henne, utveckla henne. Bör det inte finnas krav på någon som vill ta ett steg in i en liten litens liv? Det tycker jag.
Svåra frågor, många funderingar, tankar, vänder ut och in på mig själv. Hur ska jag som blev hårdast drabbad hålla mig objektiv? Men jag gör mitt bästa och hoppas liten kommer förstå varför jag väntade.
För att jag är rädd om dig.
För att jag gör det jag tror du mår bäst av.
För att jag älskar dig.

ANNONS
Av jag-bara - 2 april 2016 09:48

Det går bra nu,,, faktiskt.
Trivs på mitt nya jobb. Börjar känna igen mig själv i min yrkesroll, engagerad, känna arbetsglädje, viljan att göra skillnad, förbättra. Länge sen jag hade energi till den biten, men den är tillbaka.
Det går bra nu.
Är igång med träning, äntligen. Har alltid varit en viktig bit för mitt mående att träna fysiskt. Nu är jag igång. Mest för mitt mående, men skulle de ge fysiska resultat hade det varit underbart. Också en bit av mitt gammla jag som trängt igenom upp till ytan igen.
Det gör bra nu.
Är i fas med mina studier. Det går sakta men säkert. Känns så skönt att känna jag fixar den biten,,, trotts allt runt mig. Det gör mig starkare för var kurs jag klarat.
Det går bra nu.
Med det mesta. Har så länge varit tvungen att focusera på jobbiga saker. De gick liksom inte att nonchalera eller bortse från. Men nu äntligen börjar fler och fler område i livet faktiskt gå bra, riktigt bra, tog bara lite tid att inse det.
Det går bra nu, och ska bli ännu bättre!

Av jag-bara - 26 mars 2016 17:58

Nu kommer jag vara lite tjatig, men deta är ju faktiskt min blogg, så jag förbehåller mig rätten att tjata om vad jag vill. Blev lite upprörd när jag satt och bläddra i en tidning idag på min rast.
Det händer fruktansvärd saker runt om i världen, både stora och små, på nära och långt håll. Mitt i en tidsperiod när detta är extra tydligt, är mittuppslaget i en tidning ägnat som en annons åt att locka folk till att spela mer online. En extra fakta ruta finns också om hur man kommer igång att bli en spelare. Det sticker i mina ögon. Hur kan deta få ta upp mittuppslaget som att det är super viktigt.
Jag tänker att man gör ju inte reklam för cigaretter, för det är farligt. Receptbelagda mediciner får man inte göra reklam för. Och alkohol får man visserligen göra det för, men under särskilda regler. Men för spel som är ett av de stora beroendena får man göra hur mycket reklam som helst. De vill man ska registrera sig snabbt så far man massa gratis free spins och gratis spel. Hur ofta kan man gå till systembolaget och hämta gratis sprit om man registrerar sig som medlem där? Hur ofta får man extra medicin på köpet om man hämtar ut på recept? När sålde de cigaretter senast med erbjudandet köp 3 betala för 2? Det gör man inte, för det kan bli farligt. Men det är inte alla som köper sprit som blir alkoholister, inte alla som hämtar ut receptetbelagda mediciner som blir missbrukare. Rökning har ju absolut sämre odds,,, men ändå, alla fastnar inte. Men för alla de som riskerar fastna, för alla med en svaghet för missbruk, för deras säkerhet lockar vi inte fler till att supa eller trycka i sig piller. Men för de som vill spela rullar vi ut röda mattan. Ger exempel på hur lite folk satsat i i jämförelse med hur mycket de vunnit. Alla fastnar inte, men för de som gör det applåderar vi med hyllningen "plötsligt händer det, det kan va din tur idag"
Jag har gnällt om reklam för spel förr. Jag är säkert lite överkänslig för deta ämne. Men jag känner jag har befogad anledning att vara det. Undrar hur många fler där ute som ser det från mitt håll?

Av jag-bara - 16 mars 2016 19:57

Många lockas att se läskiga/obehagliga filmer. Medans man tittar lever man sig helt in i den. Känner med roll karaktärerna, tänker sig in i "om det hade varit jag,,,,". Man tänker att man aldrig själv skulle kynna levt som vanligt igen om man upplevt samma. Efteråt tänker man lite på det mellan varven, men graden av obehag dämpas, bleknar, sjunker. Med tiden bleknar det mycket, man minns plötsligt bara de "stora" bitarna av storyn. Man rekommenderar kanske till andra att den var bra/läskig men kommer inte helt ihåg varför, bara att man kände så när man såg den. Livet går vidare, det var ju bara en film. Inget man gick igenom på riktigt.
Så var det nog med mitt kaos också. Folk följde det på avstånd och led med mig. De var fantastiska. Stöttade mig på alla möjliga och nästan omöjliga sätt. Utan er hade jag aldrig kommit så här långt. Som ett jätte hinder jag inte kom över själv, men som de drog mig över. Det var ingen som tyckte det var märkligt jag inte orka saker jag orkat innan. Eller ville saker jag velat innan.
Men livet har gått vidare för oss alla, men på olika sätt. Minnet av allt som hände blekna för många, men inte för mig. Känslorna som svalkade då har naturligtvis lagt sig för alla,,,, men de finns kvar tydligare för mig. Det är så det ska vara. Livet ska gå vidare. Alla ska vidare, även jag. Men skillnaden är att jag har inte upplevt känslorna från sidan om, jag var mitt i stormens öga. Jag har inte sett, hört, och fått till mig historian i 2a hand. Jag var där, mitt i skottlinjen. Det har förändrat mig, på gott och ont. En del sidor hos mig har blivit så mycket bättre och starkare. En del andra har blivit svaga punkter jag inte vill trycka på för det gör för ont. De flesta förstår det, lika mycket som jag förstår dem. Mina underbara vänner. Var hade jag befunnit mig utan er!
För en del är det svårare. Det är ju länge sen de "såg filmen" och de kanske inte ens såg hela. De anser att gå vidare och komma framåt betyder att gå tillbaka till den jag var förut. De tycker att komma över innebär att man ska glömma och förtränga det som hänt. Och om det är så att jag inte fixar en del evangemang för de triggar igång jobbiga känslor så är det okej, bara det inte är deras evangemang jag hoppar över. Bara det inte påverkar deras liv, deras önskemål eller förhoppningar så är det okej. Ledsen att mitt röriga liv påverkar andra ibland,,,
Jag menar absolut inte att jag vill folk ska gå runt och tycka synd om mig. Absolut inte. Så klart vill jag att alla, även jag själv ska komma framåt och vidare. Men bli inte besviken för att jag förändrats. Bli inte förvånad över att jag inte fungerar på samma sätt längre. För många av mina nya sidor är bättre än de gammla. Låt mig hålla mig borta från mina svaga punkter, även om det alla sådana, inte bara andras. Jag har kommit så här långt, och tänker komma längre. Och eftersom mitt sätt fungerat hitintills tänker jag fortsätta så, oavsett om jag trampar nån på tårna ibland eller inte,,,

Av jag-bara - 17 januari 2016 10:32

Om han "bara" haft ett spelmissbruk, om jag vetat när vi blev ett par så jag kunnat ha kontroll över ekonomin från början. Om jag fått veta på ett tidigare stadie, när han märkte det gick utför. Om vi hamnat i en skuld som gått att betala av, även om det blivit tufft ett tag,,, hade jag stannat då? En fråga en hel del folk ställer till mig. Även jag själv.
Kanske,,,, om spelmissbruket var allt. Om han låtit mig få veta, om han stått för sitt misstag, varit den som kämpat mest för att ställa det till rätta.
Men det var/är inte hans ända problematik.
Han kunde ljuga sig blå, rakt i ansiktet på mig utan att blinka. Han hade förmågan att manipulera mig, min tillvaro fullständigt, utan att tveka. Han byggde utan problem ett luftslott, lät mig släppa hela min trygghet och flytta in i det. Han målade upp en fantasivärlde för mig, för omgivningen, för alla, och verkar inte ha förmågan att förstå vidden av hur fel det var. Han fick mig att tvivla på min egen känsla för rätt och fel.
Det materiella som försvann var bara saker. Han tog nått helt annat från mig, från oss.
Man måste vara rätt "smart" för att lyckas leva ett så utstuderat dubbel liv. Enligt mig även vara rätt sjuk. Att kunna hålla isär alla lögner, räkna ut vad han ska säga till vem för att bilden han vill folk ska se ska stämma. Att kunna sitta och ljuga avancerade lögner om och om igen utan att avslöja sig själv. Han ljög säkert så han trodde sig själv.
Nej. Även om vi inte förlorat huset, även om inte alla tillgångar varit borta, hade jag aldrig stannat. Hade jag ens misstänkt från början vad han var kapabel till hade jag aldrig släppt honom i närheten av mig och mina barn.
Nej. Jag hade aldrig stannat med någon som när de blir påkomna med ett misstag/ ha gjort fel, flyr ur situationen och inte tar minsta ansvar. Som en kapten på ett sjunkande skepp, som sätter sig först i livbåten och tittar på när passagerarna drunknar.
Jag vet att i hans version låter det som jag är hemsk. Att han drabbades av spelmissbruk och då ville jag skiljas, då blev vi tvungna att sälja huset. Det är hans sätt att uttrycka sig i ett nötskal. Han ljuger inte, han bara väljer att utelämna de vesäntliga bitarna som visar hur historien är egentligen.
Undrar hur många fler som kommer bli drabbade av honom.





Av jag-bara - 8 januari 2016 21:50

Ibland undrar jag ,,,,,
När han kom hem med den där svindyra kaffebryggaren, vem har betalt den? Vems pengar använde han? Var det paret som stått med sitt badkar i vardagsrummet i 8 månader som i praktiken betalt för den?
Eller var det mannen som kämpade för att få sitt garage fixat som stått för den?
Det där galet dyra örhängena han gav mig en dag, bara sådär, var det en ny lurad stackars kund som betalt dem?
Eller den där gången han, bara för att, satte över en större summa pengar på mitt konto och sa jag skulle spendera dem enbart på mig själv. Hade han då vunnit lite och försökte döva sitt dåliga samvete?
Hur många leverantörer eller grossister har stått utan betalning för sina varor, medans han kom hem med en ny laptop till mig. Hur många avbetalningar på bilarna, eller delar av huslånet betald med pengar som inte var var våra, inte var hans att spendera.
En del undrar varför jag inte passa på att ta mer från huset när jag hade chansen. Varför jag hellre stod utan en hel del än ta med mig därifrån.
För att det kändes "stulet". För att jag ville inte göra en nystart byggd på saker som inte kändes ärligt införskaffade. Nej hellre utan då.
Jag minns fortfarande ansiktsuttrycken på flera av dem som kom för att konfrontera P, när de insåg de blivit lurade. Hur en del mjukna när de insåg jag var lika lurad. Hur en del blev ännu argare och nära på hotfulla.
Att veta att en del av de pengar de blivit lurade på gått till "vardagslyx" hos oss fick mig ofta (och fortfarande ) må illa.
Jag undrar om de gånger han var på riktigt dåligt humör handlade om att han just förlorat ännu mer pengar. När han verka tappa humöret för ingenting. När han skällde onödigt mycket på barnen. Var det en reaktion på nya förluster?
En del önskar jag att jag fick svar på, en del är jag glad jag inte vet.
En del önskar jag att jag sluppit någonsin få veta.

Av jag-bara - 2 januari 2016 11:48

Överallt hör och ser jag det. På tv, radio, nätet,,,, överallt gör de reklam för spelande som ska ge snabba pengar. Det är free spins och jätte jackpotts som bara är några knapptryck bort. Bara att bli medlem, sen är snart storvinsten på ens konto. Det sticker i mina ögon. Undrar hur många som fastnar och spelar bort mer än de egentligen har råd med. Hur många redan spelberoende som får vatten på sin kvarn om att det inte handlar om OM man vinner drömvinsten, utan bara om NÄR.
Såklart är inte alla som spelar fast i ett spelmissbruk. Det finns säkert massor som spelar lite grann på skoj, och inte sätter sitt liv som insats på spelandet. Men tyvärr är det allt för många som inte klarar hålla spelandet till den nivån. Som inte håller självdiciplinen.
Jag tänker på hur många anhöriga till "spelarna" som just nu blir drabbade. Hur många fruar, makar, sambos som står inför samma fruktansvärda sitts som jag gjorde för bara några år sedan. Jag undrar hur många barn vars trygghet just nu befinner sig som insatts på nått spel som lovar låga insatser och höga vinster.
Säkert blir inte alla så hårt drabbade som vi blev. Men enligt mig är det inte rättvist att bli drabbad alls. Jag vet det är synd om personen som fastnat i spelandet. Att det är en tragedi. Men personligen har jag större empati för de anhöriga till spelaren. För familj och vänner som i slut ändan ofta får ta mycket hårdare smällar.
Reklamerna lovar att det snart är min tur att vinna, min tur att få den stora vinsten som kommer ändra allt. Jag mår illa när jag ser dem. Undrar hur mycket, de som försöker, förlorar på vägen till "sin tur". Undrar hur många fler ovetande fruar som riskerar förlora hela sin tillvaro, det just nu finns där ute.
Alla anhöriga som drabbas har inte samma tur som jag tyvärr. Även om jag drabbades hårdare än många andra så hade jag turen att ha tillräckligt många runt mig som hade möjlighet att fånga upp mig, fånga upp oss. Min tur i oturen.
Efter en viss gräns av spelande så är det precis tvärt emot vad reklamen säger. Då finns det bara höga insatser och låga vinster.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se