Direktlänk till inlägg 24 juli 2017

Det är kluvet

Av jag-bara - 24 juli 2017 17:46

En del dagar är jag förvånad att jag kommit så här långt efter allt som hände då.
En del dagar är jag frustrerad över att jag inte kommit längre.
Ibland är jag tacksam vi lyckades komma undan utan ännu större skador än vad P orskat.
Ibland är jag vansinnig övet att han lyckats skada så mycket som han gjorde.
Det är kluvet
Vissa dagar ser jag bara alla vinster och segrar jag skaffat längs vägen.
Andra dagar radas alla förlustet upp sig på min näthinna.
Det är svårt att komma vidare när man sitter fast där man är.
Det är svårt att inte försöka ta sig vidare.
Jag både vill våga, ta chanser och nya vägar,,, och bygga höga murar runt mig så ingen kommer nära.
Ibland hoppas jag på att det ska hända massa spännande saker i framtiden.
Ibland vill jag resten av livet nästan ska vara tråkigt händelselöst så jag slipper obehagliga överraskningar.
Det är kluvet.
Hur vet man vilket ben som är rätt att stå på?
Vilken känsla är rätt att följa?
Vad gör man när fjärilar i magen och varningsklockor i huvudet känns ungefär likadant?
När jag tänker efter är nog deta en av mina största förluster. Att P fått mig misstro min magkänsla. Den verkar väldigt svår att få tillbaka.




 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av jag-bara - 2 juli 2018 20:12

Rätten till sina egna känslor. Den har väll alla,,, eller? Vad gör man när det känns som ens känslor hela tiden blir en sekundär fråga? När rätten till dem trillat mellan stolarna mellan olika myndigheter fler gånger när jag kan räkna. När ens magkä...

Av jag-bara - 22 februari 2018 18:09

Alla gör vi olika resor under livets gång. En del verkar ha de enklare och en del tuffare. En del resor verkar räknas mer än andra,,, Min resa har varit krokig, tung och svår. Och den är inte ens slut. Jag är inte framme. Men den sätter djupa spår ...

Av jag-bara - 6 januari 2018 21:54

Jag saknar min magkänsla P spelade bort, mer än pengarna som försvann. Jag hatar saknaden av säkerhet, mer än kontona han tömde. Jag avskyr mistron han sått i mig, mer än förlusterna han gav mig. Jag önskar hjärnspökena han skapat försvann, mer...

Av jag-bara - 22 december 2017 18:06

     De där serifigurerna man skrattade åt när man ar liten, som sprag och sprang och inte insåg de plötsligt srungit ut för ett stup. Benen fortsatte gå och kroppen rörde sig frammåt. Inte förrens de tittade ner, insåg de befann sig i luften, trilla...

Av jag-bara - 30 november 2017 23:02

Oberörd Jag har stått mitt i en tornado av kaos och sett hela mitt liv slås i spillror. Ändå förväntas jag vara oberörd inför skadorna. Opartisk. Mitt inre slets i tusen bitar och vändes ut och in. Ändå förväntad jag agera opartisk inför hur det ...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se