Genom alla turer som varit sen denna kaoset startade har där varit mängder av olika handläggare, kuratorer, läkare, vänner m.m involverade under kortare eller längre perioder av resan. Eftersom där finns 3 barn, med väldigt olika behov av stöd genom allt som hände, som reagerat på 3 olika sätt, och bearbetat det på helt olika sätt, har min roll som mamma varit enormt krävande. Att försöka räcka till för alla 3 så mycket jag bara kan, och det har verkligen inte varit enkelt. Så i olika omgångar har jag vänt mig till olika ställen för stöd och hjälp. De som kommit in i vår kaos och försökt hjälpa till har nog många gånger blivit överrumplad av situationen. Vi har fallit utanför fler ramar än jag kan räkna, och de har då inte haft någon "standard lösning" att ta till. De har då kunnat uttrycka sig otroligt klumpigt, sagt saker som inte är så genomtänkt, men som fastnat i mitt minne. Säkert kommer en del ifrån att de inte varit med från början så de inte vet alla turer som lett fram till just den stunden de fått inblick. En del kommer säkert från att de känt de måste säga något, oavsett vad, och inte tänkt sig jag skulle minnas det. Andra saker är nog sagda utifrån total avsaknad av förståelse/ insikt och empati.
Här kommer några av de meningar som fastnat mest, som retar mig mest. Tagna ur sitt sammanhang kan tänkas, men egentligen, finns där verklugen något sammanhang de blivit rätt i?

- Det behöver ju inte vara så illa om barnen blir familjehemsplacerade. Då får du ju en välförtjänt paus efter allt kaos.
( en av socialen familjerådgivare)

- Det du söker är ju egentligen en partner, du kanske skulle tänka på det.
(En handläggare på soc när jag söker stöd för familjen)

- Fruktansvärt hur hon uppför sig mot P, att hon inte respekterar äktenskapslöftena , i nöd och lust.
( vän till P)

- Det känns svårt att fortsätta vara vänner, nu när jag vet hur lättlurad du är.
(En av min f.d vänner)

- Om du nu ändå förlorar det mesta av vad du äger gör det väll inget om du blir av med lite till. Kan jag få din tv? Dina kläder? Ditt bord?
(En av mina f.b vänner)

-Kan hända att du förlorar dina barn, men då kan du ju alltid vara ett stöd för andra som förlorar sina.
(Rådgivare på familjeteamet)

-Hur kan det komma sig att alla mammor i hela Sverige kan ta hand om sina barn utom du?
(En läkare inom inom bup)

-Är du så egoistisk att du inte kan sätta dina barns behov framför dina egna?
(En läkare inom bup)

- Det hade inte behövt bli så stökigt och mycket problem om inte hon (jag) varit så dålig förlorare.
(Anhörig till P)

Det har svidit att höra dessa ord. De sitter djupt rotade trotts att många av dem säkert är ogenomtänkt uttalade. Många gånger har jag dessutom inte hittat svar på tal i stunden, utan det har kommit långt senare.
Men jag har blivit bättre. Mina svar blir snabbare och vassare. Men i huvudet räknar jag ner tills inga andra blir inblandade till att värdera, berömma och uttala sig. Tills mitt liv enbart består av människor som vet vad jag går för, stöttar mig på vägen , och tycker jag räcker till precis som jag är!

 

F

29 juni 2017 09:33

Hej! Först måste jag säga att du skriver väldigt bra :) Och av vad jag har hunnit läsa hittills så verkar du ha kämpat dig igenom en hel del.

Som förälder och som en person som själv har fått kämpa sig igenom en hel del här i livet, blir det svårt att inte kunna relatera iaf till viss del.

Får man fråga hur du reagerade när du fick höra så pass idiotiska uttalanden? Själv kan jag knappt föreställa mig hur jag hade reagerat.

Till sist så tvekar jag lite att fråga om man får skriva direkt till dig, med risk att framstå som en knasboll. Jag är ju bara en randomer på nätet så varför i hela friden skulle du vilja det?
Men samtidigt försöker jag att tänka lite att om man inte chansar så vinner man aldrig heller :)
Min mail om du mot förmodan tycker det verkar värt att testa: flumsen@protonmail.com
Mvh

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Snipp snapp snut Så var denna saga slut. Saga är kanske fel ord. Historia är nog mer rätt. För nu blir det verkligen historia. Han somna in hastigt, och plötsligt är världen annorlunda, även om den är likadan. Ingenting har ändrats, ändå har a...

Jag finns alltid där, och alla vet det. Jag är den typ av person som människor alltid kan lita på. Dag och natt är jag alltid tillgänglig för dem som behöver det. För tillgänglig kanske. Och folk räknar med mig, för att jag alltid ställer J...

Hur ska man orka det man inte orkar? Hur ska man klara det man inte klarar? Hur ska man kunna det man inte kan? Frågor som cirkulerar i huvudet dagligen, nattligen, "dygnet-runtligen",,, När man har tusen mil framför sig, precis när man lagt tuse...

Ibland faller jag handlöst bakåt. In i gammla mönster, in i gammla tankar. Trasslar in mig i mina urvuxna idéer. Ligger raklång och undrar vad som hände. Vad fick mig ända hit? Kom jag bara hit? Det är svårt att resa sig igen. För varje gång ...

När det stormar, så stormar det rejält. Då viner inte bara vinden runt mig, den slår omkull mig totalt. Mig och allt runt mig på samma gång. Den rycker marken under mina fötter och taket över mitt huvud. Den rycker allt den kan i sin väg och allt ham...