I ett annat liv, en annan värld som jag levt i en gång. Då jag trodde jag viste vad behovet av återhämtning betydde, då hittade jag en liten oas jag blev förälskad i. Ett spa ett par timmars bilfärd bort. Jag åkte dit ibland och njöt i fulla drag av atmosfären, bassängerna, maten etc. Underbart för alla sinnen. Sist jag var där var med P. Innan luftslott han byggt rasade. Jag var där med mannen jag trodde jag skulle dela mitt liv med. Jag var där och skapade minnen jag trodde jag långt senare i livet skulle se tillbaka på och le åt. Men istället , med facit i hand blir jag mest äcklad när jag tänker på hur perfekt han spelade sin roll. Hur duperad jag blev. Hur perfekt den där sista vistelsen där passade in i hans plan.
Länge har den världen, att ta mig tid för sådana saker känts avlägset, som att det tillhörde ett liv jag satt punkt för. Var inte säker på att jag ens skulle kunna uppskatta det igen på samma vis.
Men så fick jag chansen att åka dit, och tog den. Och till min förvåning tror jag att jag denna gången upplevde allt tio gånger starkare. Som att allt var helt nytt fast jag varit där flera gånger. Jag njöt varenda minut av allt där, och har för första gången på väldigt väldigt länge känt mig helt avslappnad på alla sätt. Helt fantastiskt. Att de pga många bokningar blivit "tvugna" att uppgradera oss till en av spaets finaste sviter gjorde ju det bara ännu mer fantastiskt. För en stund kändes det som att hela mitt liv faktiskt är så, uppgraderat till en bättre nivå. Tuffare på många sätt, men ändå bättre.
Men det absolut bästa med vistelsen var att jag dena gången delade den med någon jag vet, till 100% att jag kommer dela livet och framtiden med. Någon som varit med mig i alla djupa dalar vi tvingat ta oss igenom och som verkligen förtjäna lite lyx i sin vardag. Någon som jag nu har skapat fantastiska minen med som vi verkligen kommer tänka tillbaka på många gånger och le tillsammans. Tack min älskade (äldsta)dotter för att du delade deta med mig. Det gjorde denna vistelsen till en av de absolut bästa!

 

ulrika

10 juli 2016 09:32

Du är en väldigt duktig skribent. Din prosa känns som poesi.
Kram Ulrika

jag-bara

11 juli 2016 16:18

Tack fina du

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Snipp snapp snut Så var denna saga slut. Saga är kanske fel ord. Historia är nog mer rätt. För nu blir det verkligen historia. Han somna in hastigt, och plötsligt är världen annorlunda, även om den är likadan. Ingenting har ändrats, ändå har a...

Jag finns alltid där, och alla vet det. Jag är den typ av person som människor alltid kan lita på. Dag och natt är jag alltid tillgänglig för dem som behöver det. För tillgänglig kanske. Och folk räknar med mig, för att jag alltid ställer J...

Hur ska man orka det man inte orkar? Hur ska man klara det man inte klarar? Hur ska man kunna det man inte kan? Frågor som cirkulerar i huvudet dagligen, nattligen, "dygnet-runtligen",,, När man har tusen mil framför sig, precis när man lagt tuse...

Ibland faller jag handlöst bakåt. In i gammla mönster, in i gammla tankar. Trasslar in mig i mina urvuxna idéer. Ligger raklång och undrar vad som hände. Vad fick mig ända hit? Kom jag bara hit? Det är svårt att resa sig igen. För varje gång ...

När det stormar, så stormar det rejält. Då viner inte bara vinden runt mig, den slår omkull mig totalt. Mig och allt runt mig på samma gång. Den rycker marken under mina fötter och taket över mitt huvud. Den rycker allt den kan i sin väg och allt ham...