Jag borde inte bli förvånad, att det finns fler personer som P i världen. Att det finns fler som samvetslöst tar sig fram i tillvaron på andras bekostnad. Personer som är så bra på att hålla uppe en fasad att den inte rämnar ens när majoriteten av omgivningen genomskådat den. Jag borde ha full koll på att det finns fler som vet vad de ska säga för att låta trovärdiga, som vet vilka delar de ska visa upp och inte, som är mästare på att undanhålla rätt detaljer för att få en historia att skifta färg från svart till vit.
Jag borde inte bli förvånad att jag inte är den ända som låtit mig manipulerad av sådana. Som blivit förblindad av den lögn de målar upp så att verkligheten runt om verkar tveksam. Jag borde inte inte förundras över att de lyckas glida framåt i samma verklighet vi andra kämpar oss igenom.
Men jag blir det.

Kanske för att P tagit mycket från mig, men inte min vilja att tro gott om människor. För att jag blev av med så vansinnigt mycket , men inte min önskan att han var ett undantag från det normala. Kanske för att jag fått behålla delar av den godtrohet som säkert satte mig i hans klor från första början.
Jag tänker inte sluta tro gott om folk, men tänker bli bättre på att lita på min instinkt när det känns som något inte stämmer. Känslan som berättar att något inte står rätt till. Jag tänker inte ge dem chans på chans att bevisa de är ute efter att utnyttja min styrka, ork, energi, i jakten på att hoppas hitta belägg för att det är ett missförstånd. Nej tack.
Jag har tvingats ta så många konsekvenser av någon annans handlande, att jag inte har mer marginal att ge på. Jag borde inte bli förvånad, men det är en del i min personlighet jag fått behålla, att jag tror gott om de runt mig, tills de bevisar motsatsen. Men bevisas motsatsen har jag ingen energi att lägga på en sådan person. Ingen ork, ingen vilja, ingen lust. Det är den stora skillnaden mot innan. Och innerst inne är jag gannska nöjd med den skillnaden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Snipp snapp snut Så var denna saga slut. Saga är kanske fel ord. Historia är nog mer rätt. För nu blir det verkligen historia. Han somna in hastigt, och plötsligt är världen annorlunda, även om den är likadan. Ingenting har ändrats, ändå har a...

Jag finns alltid där, och alla vet det. Jag är den typ av person som människor alltid kan lita på. Dag och natt är jag alltid tillgänglig för dem som behöver det. För tillgänglig kanske. Och folk räknar med mig, för att jag alltid ställer J...

Hur ska man orka det man inte orkar? Hur ska man klara det man inte klarar? Hur ska man kunna det man inte kan? Frågor som cirkulerar i huvudet dagligen, nattligen, "dygnet-runtligen",,, När man har tusen mil framför sig, precis när man lagt tuse...

Ibland faller jag handlöst bakåt. In i gammla mönster, in i gammla tankar. Trasslar in mig i mina urvuxna idéer. Ligger raklång och undrar vad som hände. Vad fick mig ända hit? Kom jag bara hit? Det är svårt att resa sig igen. För varje gång ...

När det stormar, så stormar det rejält. Då viner inte bara vinden runt mig, den slår omkull mig totalt. Mig och allt runt mig på samma gång. Den rycker marken under mina fötter och taket över mitt huvud. Den rycker allt den kan i sin väg och allt ham...