Det har nu gått två år sen vi lämnade allt och började om. Bara två,,,, har det verkligen hunnit gå så lång tid? Ibland känns det som det var igår. Ibland som det var ett helt annat liv. Bara två ynka galet långa år.
Allt är så mycket bättre nu. Deta året avslutar vi på topp. Eller i alla fall en högre topp än förra året. Vi har ett mycket bättre läge just nu. Ett stabilare läge med bredare marginaler. Länge kändes det hopplöst, trögt och tungt. Sen trillade ett par bitar på plats, och plötsligt började saker och ting rulla på i en annan riktning, rätt riktning.
Vi har fortfarande många bollar i luften. Bitar som inte är klara. Men vi står stabilare på marken nu. Vi blundar inte längre för det som är kvar. Vi ser dem och är medvetna, men kan hantera det. Stor skillnad. Att inte längre slås omkull av varje motgång, varje vindpust, utan stå kvar och känna att det går. Vem hade kunnat tro det.
Deta året väger de positiva händelserna över de negativa. Vet inte om de är fler, men de väger definitivt så mycket tyngre.
Jag har länge kunnat rabbla en massa saker jag ansåg mig ha förlorat. Massa saker jag kände han spelat bort. Nu börjar jag kunna se saker jag faktiskt vunnit i allt deta. Saker som jag kanske aldrig fått upptäcka om allt deta inte hänt. Eller så är det helt enkelt så att jag har börjat bli bättre på att focusera på positiva bitar i livet. Låta det bra ta större plats än det dåliga. Mycket större plats.
Du börjar bli en parantes i mitt pågående liv. En bit av historien som inte längre har så stor betydelse. Så klart kommer det alltid finnas där, vad du gjorde mot oss. Men bara som en väldigt liten del längst in i en hörna. En del som inte längre drar nån energi från mig längre. Underbara känsla.
Du är inget
Jag är stark, lycklig, fri!