För ett tag sen la Facebook till en "funktion" som visar minnen från vad man gjorde på just dagens datum, år bakåt i tiden. Onödigt tyckte jag först, förstod inte meningen. Förens för några dagar sedan, då det gav min tillvaro en mening. När jag öppna Facebook på morgonen såg jag en gammal status jag skrivit för 2 år sedan. Plötsligt kunde jag känna känslan i kroppen jag haft när jag skrivit den. Hur förtvivlad jag varit. Så mycket ångest som rymdes i de orden. "Önskar jag orka ta mig ur sängen idag". Så var det verkligen. Folk komenterar skämtsamt under att det är alltid svårt att ta sig upp, särskilt när man är höggravid. Men det var inte magen som stoppade mig då, det var huvudet. Jag var så slutkörd av allt runt mig så det blev omöjligt att röra mig. Allt gjorde ont, fysiskt och psykiskt. Först gjorde det lika ont i mig när jag såg statusen som det gjort när jag skrev den då för länge sen. Men sen började det vända. Jag börja tänka på hur olikt det är hur jag känner idag. Hur olik den personen som skrev den statusen är den jag blivit. Som om det vore helt olika personer. Det har fått mig att börja tänka på hur långt jag har kommit, hur stark jag har blivit, hur mycket jag har klarat. Då kändes det som att jag inte levde, bara existerade. Andades mig genom dagarna, in och ut tills dagen var över. Idag lever jag, varje dag. Jag upplever vad som händer runt mig, både positiva och negativa saker. Som att hela världen då var svart o vit, och någonstans under resans gång har det börjat bli färger runt oss igen. Det stärker mig så otroligt mycket att själv kunna se skillnaden. Det är en sak när folk runt en säger att man verkar så mycket bättre än tidigare, men känslan av att uppleva det själv är obeskrivlig. Det peppar mig, jag ska ännu längre, bara för att jag kan!
Jag brukade ha inställningen till mig själv att jag var trasig, sönder. Nu vet jag att jag inte är det. Jag mer hel än många andra.
Sa till en kollega idag att jag faktiskt börjar känna mig stabilare och starkare. I samma sekund insåg jag att jag verkligen mena det. Underbar känsla.
Nu mår jag inte illa längre när jag ser nån av mina gamla statusar ploppa upp. Tvärt om. Det sporrar mig. En bekräftelse på hur mycket jag är kapabel till att lyckas med.
Vist är mycket fortfarande kämpigt, jobbigt, och orättvist. Men mellan varven har jag börjat kunna le, skratta, njuta.
jag är stark
Bara för att jag kan:)