Hela mitt liv är förändrat. Mitt sätt att leva, vara och tänka. Allt är förändrat. När P spelade bort vår tillvaro var det inte bara pengar och materiella saker som försvann. Det var min tillvaro, mina barns stabilitet, och mitt sätt att se världen han spelade bort. Det är så orättvist så det finns inga ord. Att varje gång han spela var det med även mitt liv som var del i insatsen. Och varje gång han förlorade, förlorade jag en del av min tillvaro, utan att jag viste, utan möjlighet att påverka, utan att kunna förhindra. Det gör mig frustrerad att tänka på.
När jag tog mitt körkort fick jag höra att det gälde att vara försiktig när man körde. Även om jag gjorde alla rätt, så kunde någon annan vara vårdslös och köra in i mig. Precis så käns det. Som att jag skötte mitt liv. Har jobbat sen jag var ung, betalt mina räkningar och kämpat framåt. Någon annan var oförsiktig. "Körde vårdslöst" och inte bara krocka med mig utan preja mig av vägen. Och inte nog med det, utan när jag hamnat helt i diket, väljer han att lämna platsen utan att hjälpa mig. En hit and run. Så käns det.
Situationen jag sitter i är tuff. Har en otrolig press på mig att klara deta hela vägen i mål. Det är galet många bitar som måste på plats och jag är ansvarig för varenda en. Viker mig dubbel tre gånger om och hoppas på det bästa. Vad annat går att göra,,,
Min tillvaro ger svallvågor på folk runt mig. Hinner inte alltid träffa mina vänner så ofta som jag önska, orkar inte alltid sådant man borde, utan får prioritera det man måste. Sätter ständigt mina barns behov och omsorg som högsta prioritet, det är det enda jobb jag har 100% obligatorisk närvaro på dygnet runt. Allt annat kommer efter. Så är det, och så måste det vara, i alla fall just nu.
Det kan göra mig frustrerad när någon visar oförståelse för mig. I en kort sekund skulle jag då vilja rada upp all kaos, all fakta och slå hål på alla deras antaganden. Men sen kommer jag på att det inte är värt energin. De behöver inte förstå det, det är ju inte de som behöver leva i mitt liv. Den energin kan jag spara till nått bättre.
P spelade bort mer än han någonsin kommer ana. Min förlust går inte att räkna i kronor och ören. Men jag ska få tillbaka det. Och inte genom att spela mig till snabba vinster, utan som jag alltid gjort, jobba mig till det. Jobba tillbaka vår trygghet, vår plattform i livet.
Jag har inte skapat dena situation. Jag har bara blivit lämnad med den, och ansvaret för alla konsekvenser den gett. Till de som tycker jag borde klarat det bättre har jag bara en sak att säga. Försök själva och se hur lätt det är. Lev mitt liv en vecka, en månad, eller mer. Sen är jag rätt övertygad om att du bytat åsikt.
Uppåt
framåt
jag är på väg!

 

Sari

25 maj 2015 00:24

jättefint skrivet❤️du är såååååå stark o starkare blir du

http://www.tuulikki.blogg.se

jag-bara

25 maj 2015 07:27

Tack fina du!:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Snipp snapp snut Så var denna saga slut. Saga är kanske fel ord. Historia är nog mer rätt. För nu blir det verkligen historia. Han somna in hastigt, och plötsligt är världen annorlunda, även om den är likadan. Ingenting har ändrats, ändå har a...

Jag finns alltid där, och alla vet det. Jag är den typ av person som människor alltid kan lita på. Dag och natt är jag alltid tillgänglig för dem som behöver det. För tillgänglig kanske. Och folk räknar med mig, för att jag alltid ställer J...

Hur ska man orka det man inte orkar? Hur ska man klara det man inte klarar? Hur ska man kunna det man inte kan? Frågor som cirkulerar i huvudet dagligen, nattligen, "dygnet-runtligen",,, När man har tusen mil framför sig, precis när man lagt tuse...

Ibland faller jag handlöst bakåt. In i gammla mönster, in i gammla tankar. Trasslar in mig i mina urvuxna idéer. Ligger raklång och undrar vad som hände. Vad fick mig ända hit? Kom jag bara hit? Det är svårt att resa sig igen. För varje gång ...

När det stormar, så stormar det rejält. Då viner inte bara vinden runt mig, den slår omkull mig totalt. Mig och allt runt mig på samma gång. Den rycker marken under mina fötter och taket över mitt huvud. Den rycker allt den kan i sin väg och allt ham...