Jag minns att ett par av Ps favoritprogram på tv var lyxfällan, arga snickaren och fuskbyggarna. Varje vecka följde han dessa intensivt. Det gjorde att jag också såg dem. Såg och kommenterade hur galet snett det var folk gjorde av med sina pengar. Förfärade högt över hur hantverkare kunde lura och lämna sina stackars kunder med ofärdiga arbeten. Pustade ut åt att vi hade fungerande (trodde jag) renovering påbörjat i huset. Inte viste jag då att jag faktiskt hade en tillvaro som var en kombination av alla dessa tre programens koncept. Jag har funderat mycket i efterhand hur han stod ut med att titta på dessa program när han viste hur allt såg ut till skillnad från mig. Att han ville se alla dessa människor som led pga samma konsekvenser han var i färd med att skapa. Men så slog det mig. Alla kommer ju undan. Arga snickaren fixar renoveringen så familjen kommer ifatt. Lyxfällan löser all ekonomi så deltagarna hamnar på rätsida. Och fuskbyggarna kommer alltid undan, byter företag, skriver oklara kontrakt etc. Inte i ett enda program blev någon fuskande hantverkare krävs på att göra om eller färdigt jobbet. Det måste vara det han såg. Att alla klara sig, ingen blev "straffad" mer än fick moraliska upläxningar.
När bubblan spruckit tänkte jag faktiskt tanken att det inte vore konstigt om tv teamet från fuskbyggarna en dag var de som knackade på dörren.
Jag har också en annan syn på dessa program nu. Tänker på de man inte ser i bild som på olika sätt är drabbade av hur de uppför sig. Barn, syskon och föräldrar. De som ibland får ta stora smällar som ingen ser.
Jag reagerar också när jag ser tidningsartiklar som handlar om missbrukare av olika slag som "pratar ut". Det står ofta om deras tragiska öden, hur mycket de förlorat och om deras väg tillbaka. Sällan står det så mycket om deras familjer och anhöriga som ibland tar större smällar än de själv gör. Det står inget om deras väg tillbaka.
Hade jag fått skriva en artikel, så hade jag skrivit om alla mina fantastiska vänner, nära och kära som lyft mig genom deta. Som på sitt sätt också blev drabbade av vad P gjorde mot mig. Alla som hjälpt, stöttat , lyssnat och funnits. Stora som små saker. Att folk ställt upp för att de velat, inte för de måste. Det är det som varit min väg tillbaka. Jag hade fyllt artikeln med kärlek till alla er.
Ni som var min livlina när jag behövde den.

 

Micke

14 maj 2015 23:10

Oj.
Backade en tid och läste vissa av dina inlägg. Vilket liv du levt. Vilka lögner och svek du behövt genomgå. Jag har suttit här på en annan blogg jag hade och beklagat mig. Men vi alla går igenom olika smärtor. Min var och är tung fortfarande.
Jag själv har funderar hur jag ska klara av att bygga upp tillit till någon igen.
Hur går dina tankar kring den delen?
Fan vad stark du är!
Kommer följa din blogg så gott jag hinner.
Kram

http://en-dag-blir-det-bra.bloggplatsen.se

jag-bara

15 maj 2015 10:53

Tack:)
Tänker nog mest att man bör skynda långsamt. Att det viktigaste är att bygga upp tilliten till sig själv igen, våga lita på sin egen känsla igen, innan man börjar fundera på tilliten till andra. Det värsta är inte om andra sviker en, det är om man sviker sig själv. Resten kommer av sig själv:)
Följ gärna
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Snipp snapp snut Så var denna saga slut. Saga är kanske fel ord. Historia är nog mer rätt. För nu blir det verkligen historia. Han somna in hastigt, och plötsligt är världen annorlunda, även om den är likadan. Ingenting har ändrats, ändå har a...

Jag finns alltid där, och alla vet det. Jag är den typ av person som människor alltid kan lita på. Dag och natt är jag alltid tillgänglig för dem som behöver det. För tillgänglig kanske. Och folk räknar med mig, för att jag alltid ställer J...

Hur ska man orka det man inte orkar? Hur ska man klara det man inte klarar? Hur ska man kunna det man inte kan? Frågor som cirkulerar i huvudet dagligen, nattligen, "dygnet-runtligen",,, När man har tusen mil framför sig, precis när man lagt tuse...

Ibland faller jag handlöst bakåt. In i gammla mönster, in i gammla tankar. Trasslar in mig i mina urvuxna idéer. Ligger raklång och undrar vad som hände. Vad fick mig ända hit? Kom jag bara hit? Det är svårt att resa sig igen. För varje gång ...

När det stormar, så stormar det rejält. Då viner inte bara vinden runt mig, den slår omkull mig totalt. Mig och allt runt mig på samma gång. Den rycker marken under mina fötter och taket över mitt huvud. Den rycker allt den kan i sin väg och allt ham...