Idag är en bra dag i mitt kaos. Det tog ett tag innan jag förstod det var något bra. Som om allt som har minsta koppling till P bara kan betyda kattastrof för mig. Jag vaknade och hade ett medelande på telefonen. Från nogon som känner P, det var allt jag först förstod. Allt annat blev bara bokstäver som flöt ihopa. Det knöt sig i magen på mig. Fick en rusande puls och svårt  att andas. Vad vill någon från "hans sida" mig? Nu blir det kaos i min tillvaro igen! Det var allt som fanns i mitt huvud. Men sakta började kännslan vända. bokstäverna började bilda ord som började bilda meningar. Och sakta sakta började jag förstå inehållet i texten.

    Någon som känt honom länge, funnits i hans liv och hört hans sida. Lyssnat på hans version av allt. Någon som fått till sig hans förklaringar till varför allt blivit så här, hur det gått till. Versioner som inte inehöll hela sanningen, som förvfrängde historien. Inte så förvånande egentligen. Han är mästare på det där. Berätta delar av sanningen men utelämna viktiga delar, och vrida på en del bitar tilsl han målat upp en annan bild. Någon som tröstat och stöttat och funnits där. Någon som av en händelse snubblat rakt in på min blogg och läst allt. Som skrev ett medelande till mig att den nu vet hela historien och som från nu avslutar sin vänskap med P.

     Inom mig jublar jag. Känns som en liten seger till, en upprätelse för mig. Känslan av att någon som inte behövt lägga sig i eller ta ställning, ändå väljer att göra det, och väljer att ta ställning för mig, för mina barn. Som väljer att låta vad jag behövde gå igenom räknas, mina känslor gälls. Det fyller på mitt gannska toma lager av energi. Resten av dagen går jag med huvudet lite högre, känner mig lite starkare. Mina känslor räknas!

      Men det hela startade även en obehags känsla hos mig. En reaktion jag inte var beredd på. Har stängt ut honom så länge ur min tillvaro och koncentrerat mig så otroligt på att klara av vardagen att han mer och mer har börjat bli en avlägsen person från innan. P tillhör inte mitt liv jag lever idag, och allt gammalt har jag lagt bakom mig. Nu plötsligt blev han på riktigt igen. Som en påminnelse om att han finns, och inte på så långt avstånd egentligen. Den tanken knockade mig en aning. Fick mig ur balans. Gav mig rysningar och illamående. Men bara en stund. Påminde mig själv snabt om att jag vill inte ge honom den makten i mitt liv. Att bara en påminelsen om honom får mig att knäckas. Nej, det förtjänar han inte.

          Tack du som valde tro på mig och mina barn. Du som gav mig en vinst att stärkas av. Som bidrar till min ork att kämpa och som är anledningen till jublande känsla. Tack för att du gav mig upprättelse. För att du står för att mina känslor är viktiga, att mina känslor gälls.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Snipp snapp snut Så var denna saga slut. Saga är kanske fel ord. Historia är nog mer rätt. För nu blir det verkligen historia. Han somna in hastigt, och plötsligt är världen annorlunda, även om den är likadan. Ingenting har ändrats, ändå har a...

Jag finns alltid där, och alla vet det. Jag är den typ av person som människor alltid kan lita på. Dag och natt är jag alltid tillgänglig för dem som behöver det. För tillgänglig kanske. Och folk räknar med mig, för att jag alltid ställer J...

Hur ska man orka det man inte orkar? Hur ska man klara det man inte klarar? Hur ska man kunna det man inte kan? Frågor som cirkulerar i huvudet dagligen, nattligen, "dygnet-runtligen",,, När man har tusen mil framför sig, precis när man lagt tuse...

Ibland faller jag handlöst bakåt. In i gammla mönster, in i gammla tankar. Trasslar in mig i mina urvuxna idéer. Ligger raklång och undrar vad som hände. Vad fick mig ända hit? Kom jag bara hit? Det är svårt att resa sig igen. För varje gång ...

När det stormar, så stormar det rejält. Då viner inte bara vinden runt mig, den slår omkull mig totalt. Mig och allt runt mig på samma gång. Den rycker marken under mina fötter och taket över mitt huvud. Den rycker allt den kan i sin väg och allt ham...