Mötet på banken gick tydligen bra. Båda mina föräldrar var tydligen med. Det pratades om att de skulle ställa sig i borgen för ett lån till honom på det akuta. P var nöjd. Min mamma sa att allt var lugnt nu. Min pappa sa att nu löste sig allt och vi verkade komma undan med blotta förskräckelsen. Ändå slappnade jag inte av. Oron släppte inte. Grät mig genom dagarna i smyg så ingen såg. Det kommer lägga sig sa min familj. Snart kommer jag känna hur hjulen börjar snurra åt andra hållet. Bara han kom iväg till Norge och började tjäna pengar så var allat lugnt.

      För var dag som gick tills att han åkte verkade allat bli värre och värre, ett litet steg i taget. Först var det den ena kunden som vägrade betala slutbetalningen. Jag var vansinig, försökte förstå. Han paratde om att det var en hel del svartjobb så han kunde inte kräva betalning eftersom där inte fanns papper på det. Jag kände mig maktlös. Men den sista kunden kunde ju inte strula, det var ju hans egen revisor Trodde jag. Plötsligt säger han att hon också vägrar betala honom. Att där var ett par saker som måste gås igenom innan han fick pengarna och det kommer han inte hinna innan han åker. Pengarna som behövdes till att komma iväg till Norge alls lånade han av min mamma.   

      Dagen han åkte pratade vi knappt. Det hade vi inte gjort på flera dagar. Fler och fler frågetecken hade börjat dyka upp i mitt huvud. Tror knappt han hunnit ut ut kvarteret med bilen då jag kastade mig på luren och ringde min vännina. Det var egentligen hans barndomsväns fru, men genom åren hade hon och jag kommit nära. Orden bara kom, att han kört firman i botten, att vi nu låg i skulder, riskerde förlora huset om banklånet inte blev av m.m Jag grät ur mig historien till henne medans hon stod mitt i ett köpcentra och försökte smälta vad jag sa.

        Min pappa började rota i vad som hänt. Ringde hans revisor och fick då veta det funnits pengar i firman, rätt mycket pengar också. Han berätta om jätte summor revisorn bla betalt ut till honom som jag aldrig sett röken av. Vad har de gått på? Har han handlat jätte mycket dyra saker? gömt undan pengar? skickat till släktingar? Jag förstod inte frågorna, kunde inte ta in. Vadå mycket pengar? Vi hade legat på grännsen så länge jag kunde minnas ju. Min pappa pratar om, att där från bara en av kunderna han varit hos, kommit in nära en halv miljon. Han hade dessutom inte betalt skatt på pengarna men någonstans måste de ju blivit av.

        Jag går till jobb, men mina tankar går på högvarv över situationen. Pratar med få utvalda om det. Vill inte alla ska veta, men måste få ventilera. Min illska växer och kännslan av att jag blivit lurad blir stakare. Vad har hänt? Vad har han spenderat hundratusentals kronor på bakom min rygg som jag aldrig märkt? Han ska vara borta 4 dagar och sen vara hemma över helgen. Under de 4 dagarna känner jag hur jag får lite distans till honom och ser lite klarare på allt. Som att när han inte är där rent fysiskt är där inget som håller uppe fasaden längre och jag börjar se att det inte var verlighet. Än kan jag inte se vad som finns bakom, men jag blir säkrare och säkrare på att jag blivit lurad. Ledsen, sårad, arg och stressad. I tackt med min mage växer känslorna inom mig.