Direktlänk till inlägg 21 april 2014

Den där dagen

Av jag-bara - 21 april 2014 09:55

      Det hade precis varit en riktig svacka mellan oss. Denna gången  handla det om suspekta kontakter jag hittat på hans chattar. Andra tjejer han pratade med, flörtade med via nätet. Jag blev sårad. Vi åkte iväg på en sen länge planerad weekend spa resa. Pratade mycket, började hitta tillbaka till varandra. Han erkände på resan att företaget börjat kännas som en belastning, att det fanns jobb att få i Norge och han var sugen på att söka. Få regelbunden inkomst till bebisen kom, slippa jaga kunder, fakturer etc. Jag förstod och kunde se fördelarana. Han skulle då söka två veckors skifft, hemma två veckor, borta två veckor. Jag skulle fortfarande kunna jobba när han var hemma, låter bra.

Vi kom hem på söndagen, han ringde dit på måndagen och på torsdagen var han fast anstäld. Fort gick det. Han skulle börja om en månad. Fram tills dess skulle han avsluta de två stora jobb han höll på med så han fick loss de pengarna. Vi började plannera praktiskt hur allt skulle fungera, med bilar, med huset, med den komande lilla bebisen. Men det fanns inga problem, bara lösningar. Nu skulle allt vänd. Det gjorde det ju ioch för sig också.

      Så kom den där dagen. Jag var ledig, låg och drog mig länge i sängen och sammlade krafter. Var nu i 5e månaden och hade så ont i hela kroppen. Det ringde på dörren och jag drog på mig en t-shirt och gick upp och öppnade. Två personer utanför, en man och en kvinna, presenterar sig från kronofogden. De söker P. Va? Varför? Han är skyldig dem lite pengar säger dem. Jag ringer upp honom och ger kvinnan luren. Tusen tankar far genom mitt huvud medans jag hör långt borta hur de bestämmer tid till dagen efter på deras kontor. Hur mycket handlar det om undrar jag inna de går. Är det 500? 5000? Kan jag ge dem det i handen?Ca 200 000kr blir svaret. Chocken är total. "Du viste inget om deta va?" frågar kvinnan innan de går. Hon lämnar ett kort där det står de sökt honom för handräkning på plats. Det måste synts hur min hjärna gick på högvarv.

     När de gott kasta jag mig på luren till honom, sa jag var rädd, ledsen arg,,, var kom skulderna från? Han sa det var lugnt. Att han hamnat lite efter med faktuer för kunder inte betalt som de skulle. Men nu skulle han ju prata med kf, reda upp det, och hade snart regelbunden inkomst som skulle lösa det. När han kom hem bröt jag samman, Hur kunde det blivit så? Han började förklara. Om kunder han jobbat svart hos, som lurat honom, vägrat betala. Hur han köpt ut dyrt material till dem i förväg och sen inte fåttt pengar för. Hur han jobbat och slitit för att försöka jobba igen pengarna och då blivit lurad igen. Tillslut var det bara synd om honom. Han hade blivit lurad, överkörd litat på folk som blåst honom. Han hade inte dragit in mig i det i ett försök att skona mig. Han hade skämts över vad som hänt och ville inte jag skulle behöva ta smällarna. Jag kände mig dum. Här hade han slitit och kämpat för att skona mig och barnen, och själv fått stå med alla dessa problem hängande över  sig.

      Dagen efter gick han på mötet. Kommer hem och är helt lugn.Inga problem sa han. Kf förstod situationen och tyckte också synd om honom. Nu skulle det läggas upp avbetalningar coh få hjälp med budgetupplägg. Han berätta hur de tog emot honom med öppna armar för att de såg att han verkligen ville lösa sitsen han hamnat i, och hur de även påtalat att deta var ju sorgligt att han varit för snäll mot fel sorts kunder, att han var ett offer i sig.

     På kvällen läste jag på allt jag kunde om löneutmätningar, existensminimum gränser, gjorde beräkningar på kfs hemsida. Med den lönen han var beräknad att få i Norge skulle det ta drygt 2 år att betala av skulden. Greppbart kändes det. Två tunga år, sen var det över. Inte så farligt. Jag var ledsen, orolig, arg och besviken, men ändå lugn. Jag hade ju kontroll. Alla kort var uppe på bordet. Två snåla år, sen skulle allt vända. Vända gjorde det ju, men på ett helt annat sätt och mycket tidigare än två år. Minns jag rätt tog det nog inte ens två veckor.



 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av jag-bara - Lördag 20 jan 19:37

Snipp snapp snut Så var denna saga slut. Saga är kanske fel ord. Historia är nog mer rätt. För nu blir det verkligen historia. Han somna in hastigt, och plötsligt är världen annorlunda, även om den är likadan. Ingenting har ändrats, ändå har a...

Av jag-bara - 27 augusti 2021 21:45

Jag finns alltid där, och alla vet det. Jag är den typ av person som människor alltid kan lita på. Dag och natt är jag alltid tillgänglig för dem som behöver det. För tillgänglig kanske. Och folk räknar med mig, för att jag alltid ställer J...

Av jag-bara - 12 maj 2021 20:51

Hur ska man orka det man inte orkar? Hur ska man klara det man inte klarar? Hur ska man kunna det man inte kan? Frågor som cirkulerar i huvudet dagligen, nattligen, "dygnet-runtligen",,, När man har tusen mil framför sig, precis när man lagt tuse...

Av jag-bara - 21 februari 2021 18:55

Ibland faller jag handlöst bakåt. In i gammla mönster, in i gammla tankar. Trasslar in mig i mina urvuxna idéer. Ligger raklång och undrar vad som hände. Vad fick mig ända hit? Kom jag bara hit? Det är svårt att resa sig igen. För varje gång ...

Av jag-bara - 13 januari 2021 17:16

När det stormar, så stormar det rejält. Då viner inte bara vinden runt mig, den slår omkull mig totalt. Mig och allt runt mig på samma gång. Den rycker marken under mina fötter och taket över mitt huvud. Den rycker allt den kan i sin väg och allt ham...

Skapa flashcards