Bröllopsplaneringen var rörig. Men det är det väll alltid eller? Jag skötte det mesta ihop med min familj och vänner. Han hade ju så fullt upp med sin nystartade firma, sin sons habilitering. Kunde ju knappast begära han skulle engagera sig i temafärger eller bordsdekorationer. Han jobbade galet mycket vad jag förstod. från tidig morgon till sen kväll. Så jag plannerade ihop med min syster, min mamma, mina vänninor. Det var ju ändå ett roligt projekt så spelade ju inte någon större roll. Men det fanns ett orosmoln hängande över hela planneringen, hans familj, framför allt hans mamma. De satte sig så på tvären på många sätt. Jag föstod aldrig helt. Från den vinklen jag fick se allt från varr de vansiniga över att han gifte om sig överhuvudtaget. Sen dög ju inte jag åt hans familj. Från min trånga vinkel var det en chock och svår smält hur de unde bete sig som de gjorde. Kände mig ofta hånad och kränkt av de sms jag fick se, de delar av mail han lät mig läsa. De få gånger jag personligen blev tilltalad av dem eller kontaktad stämde deras agerande så väl in i bilden han målade upp framför mig. Allt bråk om maten som skulle göras. Han fick mig att tro de inte ville föllja våra önskemål utan de körde över oss helt. Nu vet jag att hans syster flera gånger skrivit till honom "säg vad ni vill ha så fixar vi exakt det". Men jag trodde de vägra låta oss vara med och bestämma. Så när syster fråga mig rakt ut om deras plan inte dög,,, svarade jag "nej verkligen inte!". Så fel det kan bli.

    Där var många saker som framställdes på liknande sätt. Bordsplaceringar, inbjudningar, tall som skulle hållas. Jag trodde de var ute efter att sätt käppar i mitt hjul, därför var jag ständigt taggad de få tillfälle jag träffade dem. Anfall är bästa försvar typ. Den stora bekräftelsen kom på själva bröllopsdagen då deras sätt gav honom massor av vatten på hans kvarn. Hans familj kom sent, satte sig inte vid familjeplatserna utan längre bak i kyrkan. de satt ner när vi gick in, då alla andra reste sig. Under middagen pratade de inte med någon annan, de vände ryggen till under bröllopsvalsen och gick senare utan att säga hejdå. Kunde jag få en tydligare bekräftelse på att de han sa var sant? Att de var emot han gifte sig med mig? Han sa de inte tålde att inte kunna kotrollera honom längre. Att han alltid gjort allt och lagt all sin energi på att hjälpa dem. Nu när jag kommit in och tog plats var de svartsjuka och bittra över att han inte längre stod till deras förfogande.  Jag trodde honom

     Nu vet jag att de inte var det. De var upprörda på honom av många anledningar. Att han ljög för dem, att han ljög om dem, att han lurat dem på pengar, utnyttjat dem.  Att de var vansiniga över den charad han spelade upp för mig. Men de sa inget till mig. Varför kommer jag aldrig förstå. De visste ju uppenbarligen att det var helt fel. Det finns en förklaring för deras uppförande, men ingen ursäkt.

      Jag vet också nu att redan då när jag stod där och trodde jag gifte mig med mannen i mitt liv så var hjulen som skulle ta allt ifrån mig redan i spinn. Samma månad vi gifte oss hade de första anmärkningarna till kronofogden blivit registrerade. Även de första kunderna han lurat på jobb hade börjat jaga honom. Tänk om jag vetat, så annorlunda allt kunde blivit.